Aftonbladet – 5 mars 1845, sida 1

I IHrån hotel Meurice begaf jag mig, till en frimurareloge, som denna afton hade ett sammanträde för välgörande ändamål; jag ägde full besinning, men kände mig mycket upphettad, hvilket ökades af den kalla luften. Anländ till 1ogen, tilltog detta ännu mer. Jag var väl herre öfver mina tankar, men tungan började att bli osäker; Jag kände likasom ett behof att tala, hvil: ket jag ej kunde emotstå. Det var några receptioner i logen. Man uppdrog. mig att emottaga de inträdande. Man bad mig derefter på engelska: välkomna några besökande bröder af denna nation. Jag gjorde det; derefter skulle jag tolka dessas tacksägelser; och ju mera jag talade, ju mera exalterades Jag., . Omsider åtskiljdes man; klockan kunde vara vid pass half elfva. Jag åtföljde de trenne engelsmännen framåt gatan, och då vt skulle skiljas åt, inbjödo de mig på hotel Dowers. Olyckligtvis var jag kommen till den punkt, då man ej kan neka något. Jag inkom i en sal i nedra våningen, der jag omkring ett rundt bord fann flere engelsmin rökande och drickande. Ibland dem var doktor Thorn, med hvilken jag aldrig förr haft någon relation, hvilken jag aldrig träffat i något af de hus jag brukat besöka och hvilken jag blott brukade helsa på, då jag mötte honom. på gatan. Jag tror mig ihåg2 komma att min ankomst tycktes angenämt öfverraska de närvarande. Man serverade mig ett dricksglas mycket stark srogg; derefter började mitt minne att bli oredigt. Jag vet ej huru månsa sådana glas jag drack; det synes mig att man serverat mig tre.n : Jag kan ej påminna mig. ämnet för samtalet. Jag tror imedlertid att det rörde ömsesidiga lyckönskningar öfver det goda förstånd, som rådde emellan båda nationerna. Jag vet ej huru tidigt ag gick, eller med hvem; icke huru jag kom rån hotellet till mitt kontor, hvem som der ;ppnade dörren eller tände lampan; jag påmin