Aftonbladet – 5 mars 1845, sida 1

MM M:r Stephens, engelsman, har sett Sallior om aftonen i hotel. Dowers; han syntes då upphetsad; hans gång var raglande, men han tycktes ej tala oredigt. -M:lle Dowers har serverat grogg . när Sallior inkom och träffade Thorn i: hotellet; men allt hvad han förtärt efter sin ankomst; var fem eller sex små glas likör. Hon tror att den anklagade var öfverlastad när han kom till dem. Sallior: Jag beder om tillåtelse, herr president, att få i sammanhang meddela allt hvad som återstår i mitt minne från denna olyckliga dag: I början af Oktober hade jag erhållit tjenstledighet, och jag ämnade under denna tid helsa på min slägt, som jag icke sett på flere år. Men konungen skulle passera Calais vid återkomsten från Windsor, Denna omständighet fördröjde min afresa, och min hustru, som redan gjort sina tillrustningar, afreste före mig. — Den 3 Oktober kom. mir Scheppers, vinhandlare från Arras, alt helsa på mig. Emedan du är gräsenkling, sade han, så kom och ät med mig på hotel Meurice. fag tackade och biföll. Vi åto vid table dhöte. ilr Legros har sagt er att han för fem eller sex ir sedan sett mig ankommen af vin. Delta är sannt; och sedan den dagen, då Jag lärde inse att milt hufvud ej tålde något öfvermått, har jag allid afhållit mig från oblandadt vin och från alla ikörer. Vid vår middag i hotel Meurice drucko i på fyra man hand trenne buteljer Bordeauxvin. Mot slutet af måltiden talade värden om tt slags gammalt portvin, som han hade i sin källare, och ville låta sin kollega från Arras smaa detsamma. Denna butelj tömdes af tio peroner. Jag drack deraf ett glas, och nästan ometelbart, efter att halva tömt detsamma, kände jag erkan deraf. Också, då några engelsmän nu bjö0 på champagne, nekade jag att dricka deraf, ch uppsteg från bordet före de. öfriga gästerna, ör att ej blifva tvungen att gifva vika för deras h ppmåningar. j