Aftonbladet – 26 februari 1845, sida 2

mm EF(e(O9ojN R H— vidunderligt, men poetiskt skönt. Ian bär de afdånade hertiginnan . genom logegångarne, ut för trapporna, in i en hyrvagn, kör henne hen till sig, släpar henne ytterligare fyra trappor upj till sin bostad och — hvilken casus för en läka: re att lägga på minnet! — Hertiginnan befinne sig alltjemt i samma soporösa tillstånd. Hon ha ännu icke kommit tillbaka till sansning, då v återfinna henne i herr Charlots blygsamma lokal utsträckt i en mer än tarflig fåtölj. Och änd — under öfver under — bär herr Charlot ick ringaste anstrykning af gigant, och den vackr hertiginnan kan icke utan orättvisa nämnas dverg inna. Men sjusofvarnes slummer hade, som bekan är, ett slut, och hertigmnan vaknar också e gång ur sin vanmakt. Med den tafla nästan a armod hon har för sina ögon, vill hon omöjlig blifva hemmastadd — hon tror sig nästan unde inflytelsen af en dröm — hon vill vakna än e) gång, då Charlot, i ett kort, men vältaligt före drag, för henne relaterar förhållandet, maskera den, svimningen, åkningen, ja! han går nog lång att till och med våga en liten haltande kärleks förklaring, hvilken, liksom mängden af dylika al hertiginnan besvaras något dubiöst, med ei anhållan att herr Charlot ville skaffa henne e: hyrvagn. Denne, som naturen tyckes hafva be stämt, att i all sin dag springa små-ärender, stör tar, utan alt beräkna det gräsliga yrvädret, p dörren, och återkommer efter någon stund, vis serligen icke med någon hyrvagnh, hvilken för ö gonblicket icke står att finna, men med en supc som han proponerar hertiginnan af Valois att del Hertigionan kastar en misstrogen blick af fullän