Aftonbladet – 26 februari 1845, sida 2

tillkännagifva, att jag instämmer med alla dem, son talat för bifall till betänkandet, rörande arfsoch giftorätten, men yrkat att morgongåfvan bör för svinna. Johan Aug. Zetterberg från Stockholms län: Af ven jag medgifver att 9 kap. 3 i fråga om mor: gongäfva må förfalla. Mot alla de för öfrigt gjord anmärkningarne har jag ingenting annat att anföra än att hänvisa till de motiver betänkandet innehål ler och till den allmänna röstens fordran på billig het och rättvisa. Jag hoppas och önskar att de vitsord om upplysning och sann frihetskänsla, som Bondeståndet under de sednare riksdagarne tillkämpat sig, icke nu måtte förverkas; kunnande jag så ledes icke förmoda ett afslag å detta i min tank välgrundade och med tidens kraf öfverensstämmandt betänkande. — Häri instämde Pehr Påhlsson frår Skåne, Pehr Sahlström frän Stockholms län, Eril Norberg och Carl Ersson från Westeråslän, Fredri! von Zweigbergk från Skaraborgs län, Pehr Pehrssor från Örebro län samt förre v. talmannen Per Eriks son och Nils Nilsson från Wermlands län med flere (Slutet följer.) oSTOCKHOLI. — Ännu i dag sakna vi de utländska posterna hvartill, utan tvifvel, isgång i Stora Bält är or saken. — Samtlige Riksstånden hafva i dag beslulit alt val till fullmäktige i banken och riksgäldskon. toret äfvensom direktörer i Götheborgs och Malmi lånekontor skall försiggå nästa Måndag. — Regeringen har den 24 sistl. Jan. afslagi den af åtslulliga studerande i Upsala gjorda ansökan, att befrias från undergående af magisterpromotion. Regeringen har nemligen förklara frågan om magisterpromotionerne ännu vara si litet utredd, att den icke kan till slutlig pröt ning företagas, och att det under tiden kund blifva menligt för de kandidater till nästa pro motion, som icke sökt befrielse, att medgifva er sådan åt sökanderne. Likväl har regeringen til lika anbefallt båda akademii-kanz!ererna alt in: komma med fakulteternas och konsistoriernas yltrand? om lämpligheten af magisterpromotionerna afskaffande eller förändrande, samt hvilka åtgär der i detta afseende må, före de akademisk: konstitutionernas omarbetande, vara alt iakt:aga — Till rektor vid Catharina församlings i huf vudstaden högre apologistskola har collega schola A. G. Oberg blifvit utnämnd. — Åter är ett nytt uppehåll beredt för härva rande Finska församlingens önskan, att erhålla en Pastor. Stockholms stads konsistorium ha nemligen förklarat den kallade, tredje profpredikanten, regemen!spastorn Wikström, inkompetent i jemnförelse med de förut kallade prof. predikanterne, komministern Rancken och komministersadjunkten Mellin. — Af den anledning att, enligt hvad Fortifikationsbefälhafvaren å Carlstens fästning hos chefen för ingeniörkorpsen anmält, en lifstidslånge. hvilken nyligen förut varit straffad för det han med knif skurit en fångknekt, ånyo med knil öfverfallit och skadat löjtnanten vid ingeniörkorpsen O. Nycander, har chefen för nämnde korps, uti memorial till chefen för Landiförsvars-departementet den 40 Sept. sistl. år, och i ändamål att förekomma de chikaner och olägenheter, som kunna uppstå, i fall någon af byggnadsbefälet elle underbefälet vore i behof att mot fångar och korrektionella arbetstrupper begagna eldvapen gjort framställning om utverkande af Regeringens föreskrift, hvarigenom den i Kongl Brefvet d. 26 Mars 4836 ingeniörbefälet lemnade tillåtelse att mot fångar och korrektionella arbetstrupper, till lifvets fredande, använda eldvapen, utsträckte: äfven till underbefälet vid denna korps samt komme att gälla i allmänhet och för alla orter, de: sådant manskap till arbeten användes. Sedan styrelsen för fängelser och arbetsinrättningar i riket till ofvanberörde hemställan tillstyrkt bifall, har Regeringen, enligt bref af d. 50 sistl. Jan., funnit allmänna lagens stadgande i 26 kapitlet 4 Missgerningsbalken vara på förevarande fråga i så måtto tillämpligt, som det icke kan förvägras befälet eller underbefälet öfver fästningseller andra till arbete använde fångar alt, för iakttagande af den i berörde lagrum i allmänhet medgifna rättighet till sjelfförsvar emot litsfarligt öfvervåld, begagna de medel, som säkrast uppfylla ändamålet, och har Reg. medgzifvit, att eldvapen må, derest det ifrågasättes, ur kronans förråder erhållas. Ehuru vi äro öfvertygade att regeringen genom omförmälde bref endast velat meddela en förklaring i allmänhet, att lagen icke förbjuder militärbefäl att till nödvärn met fångar begagna eldvapen, och alt regeringen icke underlåter att meddela speciella föreskrifter rörande denna sak, tro vi oss dock böra, i öfverensstämmelse med de åsigter detta blad förut framställt, yttra den förhoppninz, att ifrågavarande tillåtelse, om än den befinnes nödvändig för bevakningen öfver egentliga fästningsfångar, likväl blott i högsta nödfall må beviljas bevakningarne öfver de s. k.kronoarbetskorpserne, hvilkas inrättning och framgång hvila på förutsättningen, att förtroende och öfverlägsenhet kunna imponera på manskapet och tillräckliet förmå bevaka den för dess moraliska