Aftonbladet – 26 februari 1845, sida 2

icke, sade tal., vutan tror jag att förhållandet blir tvertom, i synnerhet om man utgår från den synPunkt, som till exempel förhållandet är i den ort för hvilken jag representerar, nemligen Nedan och OfvanSiljans fögderier, hvilka tillsammans utgöra 429 hela hemman och har till folkmängd ungefär 45,000 personer, således öfver 404 personer på hvarje hemman, hvilket bevisar att det är just mankönens handaslöjder och arbetsförmåga och förtjenster, som verka till den ortens sjelfbestånd, som så väl i goda som i svåra år måste uppköpa spanmål från andra orter för sitt lifsuppehälle, helst hvar och en vet att de, som utvandra på arbete af det manliga könet, eller ock tjena såsom drängar, alltid få fuilt ut dubbel ärseller dagalön emot de hvilka tjena såsom pigor, eller ock utvandra på arbete, af det qvinliga; huru skall sådant kunna stå tillsammans och blifva bättre än förut, der en son dagligen inlägger en rdr, men en dotter allenast 24 sk. o. s. v. Följden häraf skall utan tvifyel blifva den att sönerne, så fort de blifva fullt arbetsföra, öfvergifva sina föräldrar och mähända minderåriga syskon blott för att söka sin egen vidning och hvarigenom landets förkofran, medelst nya odlingsföretag å den jord man vid nuvarande rättsförhållande tror sig framdeles kunna säsom ett arf bekomma, skulle tvertemot utskottets äsigt snarare blifva förekommen än befordrad. Olof Larsson från Gefleborgs län (skriftl.). Tal. fann icke den föreslagna lagförändringen stödja sig på någon naturiig och billig rättsgrund, emedan staten och hela samhället äger så ojemförligt olika fordringar af man och qvinna. Tal. upprepade i likhet med några föregående talare mannens syslor säsom de svåraste och pästod att qvinnans åtgärd dervid icke kunde anses annorlunda än såsom ett bidrag eller en hjelp hvartill också skaparen åsyftat hennes bestämmelse. Kan icke ett hus så skötas att det äger bestånd, så uppbär vanligen mannen skulden derför, mannen mäste ensamt plikta för husets obestånd, oaktadt qvinnan varit mera förvållande än mannen till detta obestånd. Detta var ett skäl, ett annat åtskillnaden mellan mannens och qvinnans arbetsförmäåga, af hvilken den förra i årlig lön betalas med 30 procent högre än qvinnans. Staten fordrar ock 350 procent högre beskattning af mannen än qvinnan. Af allt detta följde att mannen: borde njuta en förmån framför qvinnan. Tal. hade ännu icke hört någon rättskaffens qvinna vara missbeläten med den arfsrätt, som lagen henne tillerkänner; hade någon ädagalagt obelåtenhet dermed, så var det inga andra, än en,som i brist på bildning och moraliskt tänkesätt, uppsatt sig emot all ordning och velat trotsa det maniiga herraväldet,. Tal. hade sig bekant att det arf som mannen erhållit med sin hustru icke alltid motsvarat förhoppningarne om husets ekonomiska välstånd, och i moraliskt afseende har det beredt ännu obehagligare följder. Hustrun,som genom sin förmögenhet trott sig ega stora pretentioner på sin mans tillgifvenhet, har ofta genom trotsighet, icke allenast uraktlätit efterkomma mannens önskningar och befallningar, utan sökt, tvertemot ordningen, tillvälla sig den myndighet som mannen med rätta bör tillkomma, hvadan följden blifvit den, att oenighet uppstått, hvaraf huset slutligen kommit på största obestånd; och ännu oftare skall man få erfara dylika exempel om den stipulerade lagförändringen kommer att antagas. Min tanka är således den att om qvinnan skall tillerkännas lika rättighet i ärfd och förvärfd egendom med mannen, så bör ock staten och det enskilda samhället af henne ega lika fordringar, hon bör derföre bekomma lika rätt till myndighet som mannen att vårda och sköta sin egendom; utom dess kunde billigheten fordra att hon icke vore hefriad från de svårare arbetsansträngningar, som att rödja och odla jorden äfvensom att beväpna sig till fosterlandets försvar, utom andra tusende ansträngningar som hvila tungt på mannens skuldror. Men då qvinnan ej kunde göra detta, så behöfde hon ock mindre än mannen och kunde lika väl lifnära sig, som han. Beträffande lagförändringens menliga följder i anseende till hemmansklyfning, inskränkte tal. sig till åberopande af grefve Mörners reservation. Han yrkade att betänkandet helt och hållet måtte afsläs. Nils Petter Peltersson från Calmare län (skriftl.) ville icke motsätta sig betänkandets förslag, men hyste stort misstroende att ifrågakomne arfsförändring skall medföra något sannskyldigt godt, och trodde att i mången broders bröst uppstiger hat, förakt och bitterhet emot dess systrar, som med honom skola dela lika arf och betaga dem en rättighet, som de i år tusende innehaft, att den skall förslappa arbetslusten hos mången broder, då systren som tillbragt sin mästa tid i föräldrahuset med lek och joller skall uti allt taga lika arf med honom. Hvad tal. minst kunde gilla var att, sedan U. tillagt hustrun lika giftorätt med mannen, det tillstyrkt ännu en förmänsrätt för den förstnämnde under det gamla ordet morgongåfva. Tal. hade icke funnit att en enka befinner sig uti en mera ömmande och bekymmersam omständighet än en enkling, utan hade ofta sett enkomannen lika så villrådig och beklagansvärd som enkan. Och betraktar man, anförde tal., efterlefyande mannen som jemte en ringa förmögenhet är betungad med många små späda moderlösa barn, som omkring honom förtviflade qvillrar öfver förlusten af en med döden bortgången moder, sä tror jag männen är lika så olycklig och snarare mera medömkansvärd än qvinnan, som kan bortsätta sin tila fastighet på hälftenbruk eller arrende och sjelf kunna tysta de faderlösa barnen, vårda och uppfostra demp. Tal. fann väl qvinnans pligter dryga, men mannens drygare, synnerligast i hans hemort, der skogande och skogskörslor voro så tunga. Också upprepade tal. en mängd af andra talare redan nämnda syslor, dem mannen har att göra, hvaribland att han skall vara hustruns målsman, och anmärkte liksom vissa föregående talare, att mannen icke gör dessa syslor. Tal. yrkade derföre återremiss af betänkandet och afslag af den så kallade morgongåfvan. Erik Christensson från Götheborgs och Bohus län: pRedan är så mycket sagdt i ämnet att jag anser