Aftonbladet – 26 februari 1845, sida 1

Uti 40 kap. 2 heter: I den fasta egendomen på landet, som man eller hustru före eller under äktenskapet ärft eller förvärft, eger ej den andra makan giftorätt, detta stadgande företer sig i min äsigt, stridande mot äktenskapets upphof och fortgång, samt dess förenliga ändamål. Om den cna makan före iktenskapet eger större eller mindre fast egendom och den andra införer penningar eller annan egendom, kan jag icke finna hvarföre han skall vara utesluten från giftorätten i den före äktenskapet ärfda eller förvärfda fasta egendomen. Om ock skulle hända, att han eller hon ingenting annat eger att införa, än sin redlighet och oskrymtade äkta kärlek, så anser jag det vara tillräckligt. ty det är endast, efter mitt förmenande, redlighet, förtroende och en ren äkta kärlek, som kan åstadkomma de glada husliga njutnirgarne, hvilka af egendom aldrig kan erhållas. Uti 9 kap. 4 S stadgas, att sterbhusdelegarne cga att tillkalla gode män att förrätta bouppteckning samt efter bästa förstånd uppteckning hålla och värdering förrätta mig synes likväl; att ett dokument af huru ringa beskaffenhet som helst, bör vara af 2:ne män bevittnadt, om det skall ega bestånd, hvarföre jag yrkar att gamla redaktionen i denne införes: och skrifve jemväl bouppteckningen under. På de här af mig gjorde anmärkningar yrkar jag återremiss af betänkandet, under anhållan att höglofl, utsk. med mera behjertande handhafyer denna vigtiga fråga, hvilken icke mindre innefattar än samhällets bestånd, trefnad och en huslig tillvarelse.n Pehr Jönsson från Christianstads lån: Denna fråga hade vid den sist förflutna riksdagen gått igenom med pluralitet; dock hade från de härader, talaren representerar, ingen röst höjt sig för bifall; hans kommittenter frukta följderna af förslagets antagande. Tal. kunde icke gilla betänkandet, dels af de. allmänna skäl, som reservanterne och förslagets öfrige motståndare anfört, och de!s af åtskilliga, för talarens hemort serskildt gällande och af honom Skriftligen uppsatta anledningar, nemligen: att vid denna förändrings verkställighet åstadkommas missnöjen derigenom, att då flera barn utfått sin lott enligt nu gällande lag, de andra, som hädanefter ingå i myndig ålder få efter nya förslaget helt olika mot de förra, brodren förlorar, systren vinner, oaktadt systerlotten i hemföljd är alltid mångdubbelt större än brodrens, emedan detta härleder sig från modren, som är i tillfälle att mer gynna dottren. Skall det ovilkorligen föranleda till en vidsträcktare hemmansklifning, så att de få fastigheter, som ännu förefinnas till :;, mantal, ty halfhemman träffar man nu icke mer i tal:s hemort, skall icke längre genom denna förändring kunna bibehållas, eller af broder inlösas, utan systrarna genom dess målsmän uttaga hvar sin lott, så länge be sutenhet finns; detta hafva vi tydligen exempel på, alt ehuru sonen nu äger ,, så kan han icke bibehålla hemmanet ostyckadt, emedan det så högt uppstegrade priset gör lösen alltför dryg; och då den af föräldrar lemnade fastighet på ett slikt sätt sönderrifvits, så till åbyggnad som jordplanen, hviiken sednare af landtmätare skall utbrytas och icke sällan genom ackord, går kostnaden till 450 å 460 Rdr, då delning sker på ett hemman med blott 40 å 60 tunnlands rymd; och då de uppfört nödige byggnader, så äro dessa åboer icke väl bosatte, förrän på samma gång skuldsatte och snart ur stånd att bibehälla den, ty som föräldrar i mång är sjelfständigt innehaft, den ena familjen och slägten efter den andra, ty ett samband gör fasihet och styrka, då söndring förorsakar fattigdom ooh förtryck, som naturligtvis följer, då de maktägande slå under sig den ena jordlotten efter den andra, då under en ny adel ett slags stattorperi skall bildas och en. derpå följande fattigdom, som icke allcnast blir en ökad börda för samhället, utan det föranleder omsider till statens obestånd; ty hur vill den på en liten jordlott utan skog och bete, som fallet är i min ort, taga sig fram. Tor!mossarne äro ätgångna till bränvinspannan; vi få nu köra flere mil efter hvart lass bränsle, och då barnen öka årligen hans hushäll, gamla föräldrar skola hafva sin lifsbergning på en plan, som ofta icke utgör mer än 6, 8 å 40 tunnland till V,, mantal; som hjelp till rustning im. m. kan icke ett kreatur uppfödas, och grödan blir stundom otillräcklig att föda hushånet, då utskylderna först utgått, ty der inga betesmarker finnas, kan inga nyodlingar göras, så att dessa hemmansägare i sanning befinna sig i långt svårare ställning än de vanliga husmän eller torpare, emedan desse icke hafva andra utskylder, än den lilla penning, de gifva som skatt till staten; jag är öfvertygad om, att ännu 20 å 350 år härefter skall man icke finna många sjelfständiga bönder, helst fastigheterna äro förut intecknade och eljest skuldsatta, som vidlåder desamme och gör omöjligt kunna hädanefter bibehälla dem ostyckade; och många föräldrar, som vid afhandling betingat sig sitt underhåll, skola med svårighet få det, ty då ägaren är på öbestånd, hvad är då för de gamle att påräkna, utan rättegång och elände, som i sednare tider genom en alltför långt utsträckt hemmansklyfning försports? Jag ville då föreslå, det allt lösbo deltes lika båda