Aftonbladet – 26 februari 1845, sida 1

Kr rt EN AAA —UIU5Z5ZZS som väntade honom, eller ånger och samvetsföre. bråelser öfver de ogerningar han begått. Ställd till förhör inför det pinliga tribunalet der guvernören sjelf, för tillfället, förde ordet förblef han sig lik och besvarade icke en enda a de frågor, som domaren till honom framställde Samtlige rösterne dömde honom till bålet, hvilken dom på tredje dagen derefter skulle verkställas. Förgäfves forskade man efter Frangois, för at tilldela honom sitt välförtjenta pris. Ingen: vist hvar han uppehöll sig; endast en slaf sade si hafva sistförflutna natt på Victorines graf selt e neger, hvilken han igenkänt för Francois. All: vidare efterfrågningar blefvo fruktlösa. Imedlertid inbröt den dag, som var utsatt til Jean Roberts afrättning. Nästan alla negrer på Cap-Francais hade infun nit sig vid exekutionen, på den dertill bestämd: platsen, en stenig mark, utom staden, vid foten a det höga Le Morne du Cap. Hela Cap-Frangais befolkning stod otålig vän tände det ögonblick, då missfostret skulle syna och lida straffet för sina illgerningar. Först kom en bataljon soldater, långsamt ocl högtidligt, med laddade gevär. Bakom den, om gifven af åtta man med dragna sablar, gick Jear Robert, med på ryggen bundna händer, hvilka streck hölls af två bödelsknekfär med brinnand facklor. : Derefter följde en bataljen, jemte kaptenen och några officerare till häst, och sist domrarne i vag nar. Jean Robert gick lugn, hästan stolt, oeh såg lik: giltigt på åskådarne, hvilka i lifliga utfäck ytt rade sin afsky för honom. Han gaf intet tecker till rörelse, hvilket kom de vantroende negrern att frukta, att hans fetisch gkulle rädda honon fråft Jågorne.