Aftonbladet – 26 februari 1845, sida 1

pni.E:T giftorätt och enskilda egendom kan njuta tarflig berg ning och cj heller har tjenst eller näringsfång at lefva af, att, ehvad det är man eller hustru, blifva uta den aflidnes enskilda egendom genom dennes artvin gar försedd med årlig inkomst till fyllnad i under håll, så länge den efterlefvende i enklingseller en kotillstånd förblifver, ärligen lefver och annan utväj till försörjning saknar. I brist af ett sådant stad gande kan det inträffa, att, om den ena makan boet infört penningar och den andra fastighet, samt de: sednare först dör, så blir, efter det lösegendomen an vändts till befintlig skulds gäldande, den efterlefvand ställd på bar backe och faller fattigförsörjningen till last Lars Larsson från Gefleb. län uppläste ett skrift ligt anförande hvari säges: Innan jag går att afgifv mina yttranden hvaröfver, efter mitt förmenande, finne skäl att göra anmärkningar, skuile jag helst önskat at utsk. i likhet med en del hvad flere från utsk. til riksstånden inkomne betänkanden innehålla, att son snart är att förvänta förslag till ailmän civillag ha äfven denna fråga intill dess kunnat upphöra, oc) vidblifvit den gamla lagen oförändrad, hvilken i mi) hemort begagnats utan serdeles olägenhet i 440 år men när detta icke kunnat gjort sig gällande inon utsk:s majoritet, anhäålles att få anföra följande. Åt lika arfsrätt uti Presteståndet eger rum, torde inge betänklighet uppstå om nigot förfelande i lagstif tande makten, men den stora skillnaden sig företer att sönerna inom detta stånd vanligen genom studie icke allenast medtaga en stor del af förä!drarne tillgångar, utan äfven måhända bringa föräldrarne skuldsättning för desse söners uppoch framkoms Deraf hemtas tydligen att broder inom detta stån ärfver fullt ut hvad som hitintills efter landslag cg rum. Hvad äter angår Borgareständet, företer si samma förhållande, som i föregående punkt omför mäles, i och för hvad som rörer de högre elle bättre ansedde inom dessa stånd. Utsträcker ma frågan om tillämpning till de lägre klasserna, s företer sig, efter den kännedom jag eger, att äl ven de underhållas i skola för att ernå den kun skap och bildning, som fordras för dess yrke, så ledes äfven der redan erhållit ett större arf än syste I betraktånde häraf kan jag icke finna, att landslage utgått från räheten, utan serskilda principer ha si företedt för den fordne lagstiftaren. Utan att vidar ingå i några detaljer om lika arfsrätt på landet, för enar jag mig med utsk:s förslag, att allt hvad unde namn af lösegendom kan komma i fråga, må dels lika mellan broder och syster, hvilken händelse e längre tid tillbaka i min hemort varit brukligt oc ännu fortfar, således nära kommit i stadga, att ma sällan förspörjer någon fråga väckas om skiljaktighe i anspråk på arf broder och syster emellan. Me hvad fasta egendomen bekommer anser jag brode böra blifva behållen vid sin förut egande rätt i arfs anspråk, Man bör likväl taga i betraktande hva anspråk det göres på en man så väl i ekonomisk politiskt och statistiskt afseende; till stadga för min tankar i detta mitt bedömande andrages, hvarför skall mannen erlägga dubbel afgift mot qvinnan en ligt 4:sta och 2:dra art. bevillningsstadgan, när de skall fråntagas sin fordna eganderätt till fastigheter Än mera: vid fyllda 20 års ålder är ynglingen in skrifven till fäderneslandets försvarare samt färdi jemte den stående armåeen taga svärdet i hand oc väga lif och blod för den jordtorfva, som hans systra eller syster bebor. Efter afslutadt krig, eller ock mi hända derunder, hemskickad såsom oanvändbar att de taga i fäderneslandets försvar, brächlig och lemmalö då måhända fäderneporten om icke alldeles, åtmir stone till den grad tillyckt, att det är af nåd ol han kan bekomma sitt herberge för återstående d: gar, sådan blifver den ersättning, som mannen egt påräkna, för det att han är född man, hvilket ja hoppas till betydlig del öfverväger de motiver höglot utsk. såsom skäl tillstyrker för sin uttalade åsigt, a syster bör ärfva lika med broder i fast cgendon Dessutom är jag af olika tankar med utsk. i afseer de på hemmansklyfningen. Jag kan aidrig unde trycka den mening, att icke hemmansklyfningen mel jemt och forterande i så små lotter som möjligt kon mer att fortgå om broder och syster komma att eg lika arfsrätt i fasta egendomen, hvilken olägenhet i af erfarenheten vitsordad, ett stort medel tiil al männa välmågans försvagande, hvarigenom öppnas e ytterligare tillfälle för enskilde herrar possessionate att än förstora sine-nog förut stora egendomar, hvi ket, efter mitt förmenande, så vidt möjligt är bi förekommas, ty kommer svenska jorden att tillstörr delen brukas och innehafvas af s. k. herremän oc den sjelfegande, sjelfbrukande och besutne odalbor den att upphöra, fruktar jag, att nationens trefna och samhällsförhållanden till hvarandra förr ell sednare kommer att upphöra. Uti 9 kap. 5 he utsk. tillstyrkt enka morgongåfva af mannens enski da lott i boet så vida ej barn finnas; med dett stadgande kan jag mig icke förena, mig synes ich giltiga skäl företedde, som lemnar enkan företräc till större arfslott än enklinge, utan skall det ante gas att man och hustru ärfver lika, så bör denr cafe vära sig voällande för beege könen.