Aftonbladet – 25 februari 1845, sida 1

DISKUSSION I HEDERVÄRDA BONDEST ANDET, RÖRANDE DEN LIKA ARFSRÄTTEN 1. M. DEN 4 DECEMBER. (Forts. från gård2gsbl.). Eftermiddagen samma dag Vice talmannen Nils Persson: Utskottet har fram-ställt enahanda förslag, som det vid förra riksdagen i ämnet afgifna, hvilket då emottogs med varmt bifall. Ingen annan förändring förefinnes, än att morgon-gäfva nu blifvit enka tillerkänd. Jag voterale förra gången för lagförändringen och gör det även nu. Erinringar mot förslaget hafva af en ståndsiedamot blifvit anförde och många tyckas vilja hemta stöd för afslag från de uppläste reservationerne, af hvilka den enc är afgifven af grefve Mörner, som kan anses dertill nästan tvingad genom den inom Ridderskapet och Adeln rådande sinnesstämning, och den andre utaf en person, den der, såsom man väl känner, otast är färdig att räcka Ridderskapet och Adeln en bjilpsam hand. Såsom skäl mot förslaget är framkastadt, att detta antagande skulle hafva till följd en obegränsad hemmansklyfning; men härför är ingen fara så länge 4827 års förordning qvarstår. Väl finnes en provins, der hemmanen kunna delas i så små lotter som helst. Detta, som härleder sig från öfverbefolkning och kanhända är mindre gagneligt, måste dock tolereras, så vida man ej vill förhindra folkökningen. Tagalunda bör man förundra sig öfver att Ridderskapet och Adeln söker sammanhålla sina egendomar. De göra det för egen vinst; likasom de af samma orsak drifva ut sina landtbönder och göra dem till backstugusittare; men mot detta bruk, som sannerligen är mera riskabelt, än att låta man och qvinna ärfva lika. hafva inom nämnde stånd inga framställningar blifvit gjorda. Då så många anmält sig att tala i denna fråga, vill jag icke längre upptaga tiden, utan tillägger blott, att, med den förändring, att stadgandet om hustrus morgongåfva, hvilket skulle blifva en orättvisa i den händelse en man, som varit gift två gänger, c terlemnar barn endast från förra giftet, bör bortgå, bi! aller jag förslaget, äfven i afseende på den så kallade istadarätten. Johan Pehrsson från Upsala län, Jakob Hihlblom från Södermanlands län, Petter Jönsson från Skaraborgs län, Johannes Samuelson och Anders Johan Sandstedt från Jönköpings län, Petter :iaraldsson från Elfsborgs län, samt Erik Anderson från sto. ra Kopparbergs län instämde med vice talmannen. Anäreas Bengtsson från Jönköpings län: Jag anser det vara ganska rättvist att syskon, utan skhil iinad på kön, äga lika arfsrätt; och ehuru det kanhända i något fall vore vädligt, att qvinnans giftorätt u:sträckes till hälften, äfven på landet, så äga dock essa frågor ett så nära sammanhang, att de måste stå eler falla med hvarandra, hyadan, för att vinna det förra, man äfven måste antaga det sednare. Dock, innai något definitift beslut i frågan, vågar jag bröderne uppmärksamme på vådan att bib väl morgongåfvorätten för qvinnan, som äfven fördet al bo, sedan arfsoch giftorätter blifvit lika, ty antages utskottets förslag, så inträffar vid tillämpningen, att sedan hustrun först säsom giftorätt erhållit hälften af boets behållning, tager hon såsorh morgongåfva hvad mannen utfäst eller hvad lag stadgar. Lägger man då tillsammans hvad hustrun i följd ar gi iftorätt äger, såsom morgongäfva disponerar och i förd el erhåller, så blir hennes arfsbelopp vida större än mannens, och man kommer således till en ytterlighet, ej bättre än den, som nu är i fråga att afhjelpas. Donna förmån för hustrun, synes så mycket mindre med billighet öfverensstämmande, som afseende dervid icke är fästadt, på huruvida hustrun af samma förmån är i behof eller ej, och dessutom blefyve detta alltid ett förnärmande mot mannens arfvingar, antingen hustrun ingår i nytt gifte eller ej. Efter anförandet af dessa skäl, kan jag icke bifalla utskottets förslag. i hvad det angär morgongåfva, utan hemställer om icke utskottets förslag till 3 9 kap. giftermålsbalken, an tingen bör helt och hället utgå eller ock redaktionen blifva följande: I anledning af den lika arfsoch giftorätten mellan man och qvinna, kommer rättighet till morgongåfva och fördel för qvinnan icke att äga rum. Härförutan anser Jag nödigt att någon lagbestämmelse sker, huru förhållas skall med alla de otaliga testamenten, äktenskapsförord och andra öfverenskommelser, som för närvarande äro uppgjorda, anlingen å dem skall tillämpas den lag, som vid deras upprättande gällde, eller den, hvilken, såsom jag hoppas, inom kort kommer att antagas. Med ofvannämnde förändring bifaller jag betänkandet och tror att den deri föreslagna arfsrätt är den rättvisaste, som kan finnas, och jemväl mest öfverensstämmande med allmänna tänkesättet, ty, åtminstone inom den ort jag representerar, dela syskon i följd af testamenten, sällan arf efter landsrätt, utan oftast efter stadsrätt. Sven Heurlin från Kronobergs län: Jag är stolt att tillhöra den ort, der från urminnes tid en rättvis och naturlig arfsrätt varit gällande. Denna fråga tyckes således kunna vara mig likgiltig, men då den är af en allmän beskaffenhet och jag såsom riksdagsman hryummada han chlalanda Kn?