— I sammanhang med hvad i A. B. för ett par dagar sedan är yttradt om läseriet, torde de! intressera allmänheten att närmare se innehålle! af den gamla, stränga författningen emot olofliga sammankomster i enskilda hus till serskild gudstjensts förrättande. Denna författning är af den 12 Januari 4726 och gäller ännu till sin fulla kraft, samt tillhör karakteren af det konseqventa religionstvång, som till en viss grad följer er statskyrka. Först åberopas regeringsformen och Kongl. Maj:ts försäkran, och sedan andra påbud emot kätterier såsom hvilka ingen gudaktighetsöfning förbjuda som ej heller Hans Kongl. Maj:ts uppsåt är den att hindra, utan snarare förmanar hvar och en, sig derom för all ting att vinnlägga, samt att! föräldrar och husfäder sina barn, anhörige och tjenstefolk uti sine hus lära och undervisa, samt lära och undervisa låta i katekesen och kristendomen, förhöra hvad de helgedagarne utaf predikan lärt, dagligen med dem hålla bön, samt läsa utur bibeln eller andra i riket vedertagne böcker, jemväl ett troget inseende bafva på deras lefverne, och dem med eget exempel till gudaktighet föregå, dock att de afbålla sig från djupsinniga frågor och lärostridigheter, som dem enfaldigom äro för höge, och kunde gifva dem anledning till villfarelser. Men att i private hus manoch qvinkön, samla och unga, kände och okände, få eller flera, sig samla, under förevändning att bruka sin andakt och enkannerliga gudstjenst, den der med de vanliga sönoch helgedagars texters predikande och utläggande, böners och nya bönesätts förklarande, finnes på åtskilliga ställen vara förrättad, anser Kongl. Maj:t hvarken för nyttigt ;Her oundgängligt, utan mera som en skadlig nymmm rn FET STARS SA EE STEEN)