Aftonbladet – 22 februari 1845, sida 2

yttrar sig, utgör 34,400,000, denna folkmängc kan klassificeras såsom hr grefven gjort, nemliger att ej mindre än 30,920,009 deribland äro kon: skriberade. Det blir ej engång stort bättre, om man ock vill räkna för flere år efter hvarandrs dem som värit konskriberade; ty då blifva alla fall qvinnor och barn räknade bland dera: antal; men att barn ej kunna läsa är ju hel naturligt. Ett misstag måste således i alla hän. delser äga rum i den premiss, hvarpå hr grefver byggt sin afgörande slutsats i afseende på följderna af den lika arfsrätten. Hvad den andra statistiska uppgiften åter an går, eller om moralitetens förhållande till un dervisningen, så vilje vi ej bestrida, att heri grefven kan hafva hämtat äfven dessa sednarc siffror ur ofliciel källa; men om man jemföi dem med de föregående, så synes det tydli gen, att man efter de sednare får ett större antal af dem som kunna läsa, än efter de förra då det upptages att deras antal i vissa departementer förhåller sig till dem som icke kunnz det, såsom 4090 till 348 celler nära dubbelt si många som kunna läsa. Ännu oefterrättligare blir proportionen af brottslingarne till bofolkninsen, som enligt herr grefvens uppgift uppgår :j vissa departementer till 4 på 14,829 invånare nemligen i de provinser, der folket minst kan skrifva, och 4 på 6379, der undervisningen står bäst. Vill man nu efter herr grefvens egen beräkning om upplysningens tillstånd antaga ati ungefär halfva befolkningen skulle tillhöra hvardera kathezorien, så skulle i hela Frankrike icke finnas mer än omkring 439 brottslingar, hvilket i sanning utgjorde det mest lysande vitnesbörd. som kunde tänkas, emol herr grefvens sats. Mer härtill kommer ännu, att hela denna moralstatistik står i rak strid åtminstone med Charles Dupins utförliga tabeller, enligt hvilka moraliteter visat sig vida större i de departementer, hvares undervisningen är mest spridd. Slutligen yttrar Hr grefven äfven sitt bekym mer derötver, att religionen icke utgör basis föl folkundervisningen i Frankrike. Vi kunne ej an nat än uttrycka vår tillfredsställelse öfver dett; religiösa sinne och den ömhet om folkets ande liga väl och kyrkans inflytelse, som sålunda vi sar sig hos en gammal diplomat och militär. Et gudfruktigt sinne är alltid den sanna krigaren prydnad. Men vi tro likväl att Ir grefven äf ven i det nämnde hänseendet misstager sig. Uta att anse moraliteten i Frankrike stå på en s hög punkt, som Hr grefvens egna uppgifter gilv; vid handen, så är den dock i förhållande til befolkningen vida större än i de flesta andr Europeiska länder, och således kan den omstän dighet, hvilken Hr grefven härutinnan tillräkna en större eller mindre inflytelse, deri ej ega dei del som ban anser. RR