Aftonbladet – 20 februari 1845, sida 2

— na Men den menniskoälskande mannen upplyftade dem, lade deras händer tillsamman, — och blygdes icke, att tårar fuktade hans solbrända kinder, — de skönaste och ljufvaste, som någonsin gråtits af en plantageägare på St. Domingo. Annu har jag en brölloppsskänk att gifva min Victorine,, fortfor Galifet, torkande ögonen med sin rosiga silkesduk, i det han gick emot en sidodörr, den han öppade. Victorine, intagen af tusende sig korsande aningar, blickade ditåt, och utur sidorummet framträdde en gammal lutande neger, som darrande utsträckte mot henne sina torra, magra armar. Min farl ropade Victorine utom sig, flög till honom och låg snart vanmäktig i armarne på gubben, hvilken, med blicken mot himmelen, framstammade: yHvyite man, der ofvan finnes en Gud, som en gång skall vedergälla dig för detta ögonblick! , (Forts. följer.) — a o— Italienska Operan i S:t Petersburg är denna vinter ovanligt mycket besökt och madam ViardotGarcia skördar lika stora triumfer, som mille Lind i Berlin. Hvar och en vill höra den fransysk-spanskaitalienskan, åtminstone en gång, så att hon inkasserar mera silfver-rubler, än förut francs i Paris. Tillsammans med henne glänsa veteranerna Rubini och Tamburini. Den franska och tyska teatern äro deremot föga besökta. i — PRESTERNA OCH FAMILJERNA I FRANKRIKE. Det nyaste arbete af professor J. Michelet i Paris har till titel: Om . presten, familjen och qvinnanp, och afhandlar familjernas närvarande ställning i hänseende till deras katolska själasörjare. Förf. påstår, att de flesta familjer sönderslitas af inre tvedrägt, som underhålles af presterne, i följd af det inflytande