Aftonbladet – 18 februari 1845, sida 2

som sålde honom till en mäklare, med hvars öfrige slafvar han fördes till S:t Domingo, der herr Lefevre köpte honom och gaf honom namnet: Jean Robert. Han blef snart älskad af alla sina medslafvar, ty han ägde kännedom i örters bruk och var själen i alla negerfester. Så lefde han till sitt adertonde år, känd på hela Domingo, lika mycket för sina kunskaper, som för sitt lifliga, glada lynne; men då hände, att kärleken vaknade i hans ungdomliga hjerta, med all denna lidelses våldsamhet. Det var en utmärkt skön, femtonårig negerflicka, vid namn Mariane, som väckt denna pas: sion, men på hvilken flicka, olyckligtvis, plantageuppsyningsmannen äfven kastat ögonen. Mariane hade icke något svårt val emellan der eldige, kraftfulle Jean Robert och den fule, förtorkade kreolen. Likväl fruktade hon den sednares hämnd, om hon icke lyssnade till hans önskan; men kärleken besegrade snart denna fruktan, och hon bestämde sig uteslutande för der älskvärde negern. Uppsyningsmannen upptäckte snart orsaken til Marianes köld och ovilja, och beslöt att blodig! hämnas på begge. Jean Robert fullgjorde likväl, oaktadt sin kär lek till Mariane, alla sina skyldigheter så noga att han ända dittills behållit sin kropp fri frår gisselstrimmor. Då nu kreolen såg, att han icke ägde skälig anledning att straffa honom, beslöt han att, under hvad förevändning som helst, afkyla sin hämnd Icke långt derefter begagnade han sig af en obetydlig och icke en gång bevist försummelse. och befallde Robert utsträcka sig på marken, föl att mottaga femtio piskslag. Då Robert manligt och ståndaktigt vägrade alt fullgöra denna befallning, lade den härigenom ännu mer uppretade kreolen sjelf hand på honom; men nu, af denna orättvisa bragt till högsta vre