Aftonbladet – 18 februari 1845, sida 2

Den sednare anledningen till Hr Strindlunds klagan, är hemtad från en artikel i Aftonbladet för Thorsdagen den 43, angående Bondeståndets öfverläggning om Statsoch EkonomiUtskottens betänkande i anledning af föreslagna stadgar, rörande folkundervisningen. Ordalagen voro följande: Många, till en del mot hvarandra stridande anmärkningar, både skriftliga och muntliga, afpgålvos så väl emot betänkandet, som emot folkpundervisningsstadgan. Nils Strindlund gjorde i .detta fall sitt bästa, troget bistådd af bröderne Per Jönsson från Skåne samt Gustaf Apelqvist och ännu ett par andra. ÅA den sidan yttrades sfarhåga för för mycken upplysning, tll förekommande hvaraf man yrkade att kunskapsmåttet ;skulle nedsättas, äfvensom man klagade öfver, ,huru tryckande det skulle blifva för kommunerme att bekosta de fattigas barns undervisnings ;det talades om de ofantliga utgifterna och fatstigdomen i landet; brott, elände, korrektionshus, m. fl. ohyggligheter förespeglades såsom följder af folkundervisningen., Vill man nu jemföra detta med Strindlunds wrtikel, så synes det först och främst, alt anmärkningarne icke specielt gälla Strindlund, ej heller innas några verba formaha af honom citerade, itan de angifva hufvudsakligen den andra, hvari man å ena sidan yttrade sig. Dessutom bevisade let, som af den andra sidans talare yttrades till vederläggning, att flere af Ståndets ledamöter uppfattade Strindlunds m. fl. anföranden på samma sält, som referenten, hvilket, när protokoliet hunnit justeras, bäst kan skönjas af synnerligen Sven Heurlins, Anders Erssons från Elfsborgs län, Måns Månssons från Calmar och Anders Jonssons från Östergöthland yttranden. Det är icke heller sagdt, att Strindlund yrkåt afslag å betänkandet; detta skedde af Rutberg. I Aftonbladet är icke heller någonting serskildt nämndt om Nils Persson. Vår referent har dessutom anmärkt, att Strindlunds anförande utmärkte sig genom en serdeles värma, hvilken var så stor, att han likasom tycktes vilja afskrämma Ståndet från betänkandets antagande. Denna omständighet, som hördes af de närvarande, och nu blott anföres till stöd för den färg, ref. gifvit yttrandena på den sidan, kan likväl möjligen komma att icke synas i det justerade protokollet, hvari många muntliga uttryck, som ej hunnit antecknas, ofta bortfalla. Hvad beträffar herr Strindlunds ordande om den märkbara förändring Aftonbladeis åsigter undergått, så anse vi det fullkomligt öfverflödigt att fälla ett ord, för att bringa den värde riksdagsmannen till en annan mening. Vi vilje endast nämna, att han kan vara öfvertygad att det är oss vida mera obehagligt, om Aftonbladet någongång råkar begå ett misstag rörande olika politiskt tänkande, än angående någon af våra politiska vänner, emedan de sednare väl känna, att sådant aldrig sker med afsigt. Detta är också orsaken, hvarföre vi ansett oss icke böra förvägra en plats åt reklamationen, huru mycket onödigt och till saken ej hörande, som än deri blifvit inblandadt. Deremot har den värde riksdagsmannen ganska rätt deruti, att Aftonbladet i allmänhet icke anser sig hafva skäl, att rosa hans åsigter, men i detta fall är Aftonbladet sig all-deles lika nu och vid förra riksdagen; och hvad slutligen beträffar det testimonium, som han lemnar åt andra ledamöter af ståndet öfver deras sjelfständighet, så må det gerna för oss gälla hvad det kan hos allmänheten. i omen i ——— — — — —— — — — Ä — — F R n xX