Aftonbladet – 18 februari 1845, sida 1

en bön till Gud i himmelen, om all god nådens gåfva och all välsignelsens rikedom öfver Deras Maj:t vår folkekära, Drott, vår ädla Drottning och den höga Kungliga familjen. Sedan H. M. Konungen förklarat sin tillfredsställelse med detta bevis på den studerande ungdomens tillgifvenhet, yttrade H. M. alt han redan tillförne kände deras fosterlandsanda, den han väntade att de genom deras vetenskapliga studier skulle vidare utveckla och befästa, samt uppdrog åt deputationen att meddela de studerande försäkringen om hans kungliga ynnest och bevågenhet. Deputationen begaf sig tillbaka till studentkorpsen, hvarefter följande sång afsjöngs: Fra Hallen, hvor Mimer og Muserne bo, En Ynglingeskare uddrager At hilse med Jubel de elskede To, Vor Prot og vor Dronning saa fager. Med Fryd lader Sangen den stige: Veikommen, o Drot! till ditt Rige. I Normannabarm banker Hjertet saa let: Saa stoltelig Bannercet vifter. Du verner om Noriges Heder og Ret, Og Folket er vakt til Bedrifter. Da mestig vel gribes de Unge! Da hoit maa vel Jubelen runge! Se! Glandsen, som staar af dit kongelig Skrud, Den spredes af Sandhedens Straale! Fyr den er vor Idret! Med Dig og med Gud! Og freidig vi Banen vil maale! O Held! under Drottens Egide For Sandhed og Norden vi stride! I Hallen, hvor Mimer og Muserne bo, Ber selv Du et kongeligt Smykhke. Ba spirer der Sed, som kan kostelig gro, Og Ternene skal den ej trykke. Da spredes den fagreste Sommer Med herligste Frugt og med Blommer. O Dronning med milde, ophoiede Blik, Som Hjerterne vandt Dig saa vide! O Held os for IHvervet, af Himlen Du fik, At lindre, mens Brotten maa stride. O Held os! hvad Haab vi ter nere! Hvad Host det skal Slegterne brere! Derfor drev, o Konning! os Hjerternes Tran Yor Tak og vort Haab Dig imsde! O Dronning! derfor lyder jublende Sang, Mens Barmen og Kinderne glde! Berfor lyde signende Bonner For Eder frå Musernes Sanner! 8