Aftonbladet – 18 februari 1845, sida 1

FRA er satsen, att regeringen ej har något emot att den saken numera agiteras. MESTSTDEERT ERA BEAN Vi meddela här nedan i öfversättning det tal till IH. M. Konungen, som framfördes af ordföranden för den i gårdagsbladet omnämnda deputation af Studentkorpsen i Christiania, nemligen studeranden Eilert Sundt. Det hade följande lydelse: Nådigste Konung! Vi stå här för att aflägga vittnesbörd om de norska studerandernes tillgifvenhet för Eders Majestät. Mottag, nådigste Konung! med välvilja den glada, ärliga välkomsthelsning, vi våga bjuda den folkkära Drotten i våra fäders land! Vår helsning är trefaldt glad, då vi tillika se Eders Maj:t omgifven af den höga Kungliga familjens ädla krets. Äfven en andaktsfull känsla blandar sig i vår glädje. Vi prisa den lott som blef oss beskärd, då vi känna buru väl en ungdomsfrisk tillgifvenhet för vår konung och kärlek till fosterlandet bo tillsammans i vårt bröst. Den norska ungdomen, hvars bästa krafter, hvars käraste tankar voro helgade åt fäderneslandet, har äfven blifvit gripen af den stolta inspiration, som kungsordet från Eders Maj:ts bjerta väckt i folkets. Fädrens storhet lefde länge i minnet. En af menniskoslägtets store min har på den sednare tiden utvisat och jemnat vägen. Norrmannafolket är nu genom Eders Maj:t ställdt på sin plats i folkets kedja. Norges sjelfständighet och ära äro fullkomligt och herrligt beseglade. Det gamla Norge har kommit till sin rätt. Se — derföre öfverlemna äfven vi norske studenter oss så tillitsfullt till Eders Maj:t med våra bästa önskningar, våra gladaste förhoppningar. Flaggan svajar så lätt från våra fjäll och utvecklar det fria folkets vackra färger. Vi vilja med gladt mod sträfva att utveckla höjden och djupheten och renheten af nordens ärfda anda och framställa den i äkta nordisk vetenskaplighet. Och Eders Maj:t, som sjelf känner vetenskapens kraft och redan länge varit vårt universitets gynnare och vårt stånds välgörare, skall kraftigt bistå vårt sträfvande. De frukter vår flit kan bringa skall Eders Maj:t med tillfredsställelse uppsamla, för att åter låta dem nedfalla i våra dalar när och fjerran, såsom utsäde till ett nytt lif. Och folket skall — vare det till sista man vrå med stadig håg lefva för sitt stora kall och ila sin eviga sanning till möte, en lön för vår Konungs norska hjerta. Ja, — begge frändefolken, allt mer och mer fostbroderligt förenade, skola täfla om att uppenbara för verlden den höga Nords höga anda, och-verlden skall prisa Nordens och Oscars namn. Eders Maj:t kallas till ett heligt och upphöjdt kall att göra tvenne folk fullkomligare, lyckligare. Då vi nu, med Eders Maj:ts nådiga bifall, gemensamt med våra här utanför stående bröder; låte en enkel sång beteckna det glada hopp, som ljuder i vårt inre, så uppstiger på sångens toner