Aftonbladet – 15 februari 1845, sida 1

RIESDAGEN. RIDDERSKAPET OCH ADELNS DISKUSSION I FRÅGAN OM DEN LIKA ARFSRÄTTEN. (Forts. från gårdagsbl.) Friherre RIDDERSTOLPE, FR.: Vi hafva till räckligt många jurister, som önska att sätta lagen grimma på naturen, för att jag skulle vilja ing: i någon undersökning, huruvida naturen skull vilja låna sig till piedestal åt den nya lagen. I frå. gan om fältet för den attack jag skulle vilja gör: på Utskottets förslag är jag brydd i anseende dertill att frågan här blifvit skärskädad från så mänga si dor, att för mig knappt blifvit lemnad någon annar än den fysiska. Jag skall upptaga denna, men då måste jag också gå ända till frågans rot, för att kunna utreda huruvida den föreslagna lagförändringen verkligen är med naturen enlig. Det vanda ögat finner från börjar att, hvad utrymmet beträffar, sonen i förhållandt till dottren redan tager ut brorslotten i moderslifvet När han kommer att taga modersmjölken visar han i förhållandet till systern, att naturen icke är främ mande för brorslotten. Låtom oss för jemförelsen skuld antaga, att brodern är ett år äldre än systern då följa de hvarandra så, att deras förhållande kunna löpa paralelt. med hyarandra, De hinna ick väl ifrån att krypa och lära sig gå, förrän gosse sliter dubbelt så mycket kläder som flickan och äte dubbelt så mycket som hon, När skolans tid kom mer, hvad kostar icke gossen emot flickan. När har skall till gymnasium och till akademien på samm: sätt. När han återkommer, vid 20 års ålder, hvac har han icke kostat föräldrabuset, då deremot dot tern har dels fått sin daning af modren och dels si instruktion af fadren på hans lediga stunder. Mei sonen kommer ytterligare att kosta betydliga sum mor, då han skall införas på embetsmannabanan Han må blifva soldat eller skrifvare, så bestå han inkomster till en början af en föga betydlig under oflicerslön i ena fallet och i det andra af några ömk liga ljuspenningar. Dottern är deremot då färdi; att gå i gifte, och man kan då i ordets egentlig; bemärkelse säga, att hennes utstyrsel är hemväfd När man sålunda jemför naturen hos dessa olik barn, så finner man att arfsrätten också bör blifv: olika. Skäm icke bort denna qvinna, denna jordisk: ängel, som är rik genom fåtalet af sina behof; lå henne härefter som hittills vara nöjd med sin lott låt henne få hälften emot brodern och ändå genom sin hushållsaktighet mången gång kunna understödje sin bror och hans barn. Gc vi henne nu lika arfs rätt, och sedan göra henne fullmyndig vid sammå ålder som brodern, så är jag öfvertygad att icke et sekel skall förflyta, förr än hon med afund skall sc tillbaka på våra dagar. Hon skall då inse, att bor genom dessa ynnestbeyjs af den nya lagen blot blifvit satt i en sällning, der hon blifvit förledd at hjelpa flere än hon bort hjelpa och ruinerat sig sjelf Om jag på en annan sida skulle betrakta hvart denna lag skulle leda i afseende på Bondeständet, så låten mig upprulla en tafla, som ingalunda ligger utom probabilitetens gräns, nej, som ligger inom verkställighetens. Föreställom oss, mine herrar, att en possessionat, som tillbringar vintrarne i Stockholm, men om våren vill förbyta rännstenarnes mefitiska ångor emot landtluften, kommer till sitt landtgods och roar sig med att se sitt eget tjenstefolk blanda sig kring majstängen med gårdens arbetare, och kanske en och annan odalbonde med sina döttrar. Bonddottern finner då den näpna Stockholmsjungfrun lika afundsvärd som hon finner den utstyrda betjenten förtjusande. Fåfängt ställer sig odalbonden emellan en sådan ny passion och påminner dottern, att hon är ämnad till make ätgrannens son; fåfängt säger jag, ty den slipade betjenten förändrar position, och brudstolen blir räddningsmedel.