Aftonbladet – 14 februari 1845, sida 2

— I anledning af hvad i Aftonbladet varit nämndt rörande den lilla söndringen, om den så skall kallas, mellan protokollssekreteraren Arfvidsson och direktionen vid Kongl. teatern, i anledning af den sednares begäran att varda räknad såsom ledamot af direktionen, har den anmärkning blifvit hos Red. gjord, att Hr Arfvidsson alldeles icke gjort någon sådan fordran af fåfänga eller titelsjuka, ehuru det varit ett uttryckligt vilkor; under hvilket han mottog sin plats såsom intendent för scenen, utan endast på. det de befallningar eller anordningar, han utdelade, måtte ega den vigt och kraft som vederborde: Ett sådant ledamotskap i direktionen anses ock följa af de punkter i reglementet, hvilka handla om deltagandet i direktionens öfverläggningaroch föredraganderätt i alla sceniska mil samt reservationsrätt emot beslutet. Dessa anmärkningar hafva utan tvifvelsin vigt och kunna anföras såsom ett giltigt stöd för Hr Arfvidssons åsigt. Likväl tro vi att de hafva en sak emot sig, nemligen den, att om den s k. intendenten för scenen skulle vara den egentliga direktören för sceniska mål, så blefve deremot den förste direktören egentligen att säga en öfverflödsperson och blott ett slags figurant på sin plats: Meningen med det första Kongl. brefvet, som är äldre än Hr Arfvidssons engagement, måtte väl imedlertid vara att förste direktören, skall vara den som egentligen dirigerar det sceniska, som är det vigtigaste, emedan hela teaterns : kredit och bestånd deraf hufvudsakligen beror och han derför är ansvarig, och i sådant fall kan väl intendenten för scenen, om någon enhet i styrelse skall finnas, icke betraktas annat än såsom, om man vill, en souschef, en verkställare af hans vilja, utan att detta kan i någon mån förringa kraften af intendentens befallningar. Genom rättigheten att deltaga idirektior nens öfverläggningar och reservera sig till protokollet, har ju intendenten i alla fall ett erforderligt utrymme för att göra sin tanka mn quantum juris gällande. : s———