dition, för att som gratifikationer tilldelas expeditionens e. o. kanslister. ÅA samma besparingar äro äfven anvisade aflöningarne åt de för D. M:s resa till Norge beordrade kungsvakter, bestående hvardera af en subalternoch en underofficer, 4 trumslagare och 235 man, af hvilka subalternofficern erhållit 36 sk., underofficern 24 sk. och manskapet 42 sk. per dag. — Åt kaptenen J. Söderling, som varit förordnad att, å krigskollegii vägnar, hafva tillsyn vid byggnaden af det å Ladugårdslandet uppförda förrådshus för liflbeväringsregementets räkning, har af EK. M. blifvit tilldelad en gratifikation af 300 Rdr Bko, att utgå af de för samma byggnader besparde medel. — Medicine doktorerna Gellerstedt och Lundberg hafva, till företagande af vetenskapliga medicinska resor, af Reg. erhållit understöd till belopp al 4,100 Rdr Bko hvardera. (D. A.) — I notisen derom, att presidenten v. Hartmansdorff återlemnat 4900 Rdr af den ersättning för representationskostnad: han, såsom ledamot i unionskommitteen, ägt uppbära, säger sig P. o. I. T. kunna, efter säkra underrättelser, meddela den rättelse, att besparingen verkligen utgjort 2344 Rdr -24 sk., och att misstaget uppkommit derigenom, att man icke beräknat 3508 Rdr 8 sk., dem herr presidenten utgivit för ritningar, öfversättningar m. m., men icke krediterat sig för. — ee — Såsom fullständigande af berättelserna om Konungens och dess familjs resa till Norge, meddelas nedanstående till Red. insända korrespondensartikel, rörande ankomsten till Christinehamn. Christinehamn d. 5 Febr. 4845. En betydelsefull högtid, kär för ögat, men ännu kärare för det svenska hjertat, har i dessa dagar spridt glädjens rosenskimmer öfver vårt samhälle. Ortens innevånare hafva nyligen fått Samla sig omkring den älskade Konunga-familjen och tillkännagifva sina sympathier för Oscar och hans Hus. Det har varit tider, då den styrande makten, vid mer än ett tillfälle, med bullrande uppträden, diktade storverk och besoldade lofsjungare behöfde tigga sig till folkets bifall; men detta sätt att vinna uppmärksamhet, kan icke mera anlitas, tack vare den anda af sjelfständighet, som nu genomgår tidehvarfvet! En och hvar har börjat inse: att hvarje dom, om den skall äga något värde och cj betaga domaren allt förtroende, mäste hafva sin föregående pröfning; och blott på detta sätt kan folkets röst blifva en opinion att bygga på och att rätta sig efter. De beställda bifallsyttringarne för makten hafva härigenom så snöpligen förlorat sitt värde och tystnat, för att så småningom låta det sjelfvilliga uttrycket af missnöje eller belåtenhet fritt få utveckla sig. Härigenom har slutligen det allmänna tänkesättet erhällit sin rätta och fulla betydelse, och, så till sägandes, blifvit en tanka för historien. När man betänker detta, så kunna vi, Wermiänningar, trösta oss med den förhoppning, att den Kungliga familjen icke med likgiltighet erfarit det sält, på hvilket den inom vär provins blifvit mottagen; emedan ett vackrare bevis på ett fritt folks kärlek och vördnad för sin Regent näppeligen låter tänka sig — vackrare, då man ihägkommer i hvilket förhållande de materiella tillgångarne stå till viljan att göra de hjertliga tänkesätten så vältaliga, som möjligt. Man kunde utan öfverdrift betrakta denna Konungafärd såsom ett triumftåg, rätt så ärorikt, som månget af de prisade, hvilka det förslafvade Rom skänkte sina hjeltar. Ty här har icke uppmärksamheten fästat sig vid några vågade och lyckade företag, oberoende af det personliga; utan vid det personliga sjelft, som ädelt och rent framstått, för att gifva vigt åt den tanken: att der menniskan uppträder såsom sitt slägtes vän, beskyddare och förädlare — der öppnar ock samhället sin famn för henne. Konung Oscar bör nu fullt känna lyckan af ett sådant famntag, samt de förhoppningar, som deruti ligga inneslutna. Som Wermlands-tidningens redogörelse öfver Konunga-familjens cmottagande i Carlstad blifvit emottagen med en allmännare uppmärksamhet, tro vi oss göra den läsande publiken ett nöje, då vi nu med några ord anföra det väsendtligaste, rörande de Kungliga gästernas ankomst och vistelse i Christinehamn: H. M. Drottningen, med de 3:ne yngre Prinsarne och Prinsessan, anlände hit till staden den 2 dennes, kl. omkring 6 eftermiddagen, och möttes vid Södra tullen af stadens borgeroch presterskap samt åtskilliga ståndspersoner från landet. Under folkets lifliga hurrarop färdades de Kungliga personerna uppföre Stora gatan till vågmästare Anderssons hus, der logis var arrangeradt för så väl Drottningen som de Kungliga barnen. Fanfarer vid ankomsten till logiet blästes af Wermlands fältjägare-regementes musik-korps. Tullarne, Stora gatan samt torget voro illuminerade, På broarna samt omkring elfyen brunno marschaller. På f. d. Löthnerska huset strålade namnet Josephina, prydt med en krona. Häradshö f: