Aftonbladet – 13 februari 1845, sida 2

Nan nn nn låter intet under ske till förmån för de tröge och feghjertade. : Aftönen nalkades, och alit närmare ryckte den hedniska fiendehären. Dess vapen blixtrade isolen, hvilken nu var i sin nedgång. Ingenstädes visade sig någon engel färdig att strida för dem, hvilka sjelive gåfvo sig förlorade Då församlade de sju höfvitsmännen hela folket och tilltalade det sålunda: Tiden är förbi; fienden är manstark och segervan; vi äro svaga och värnlösa. HLifvet i våra rika hus och på våra blomstrande fält är skönt; — evigheten deremot är tvilvelaktig. — Kanske alt Baal är den rätte guden. — Hvem vet? --Låtom oss hängifva oss åt honom och tillbedja honom. Sättom hans bild i återlösarens ställe; ty vi se ju, att den sednare bjelper oss icke. — På sådant sätt skole vi behålla det vi hafva och ännu få vara glada på jorden., Folket svarade, att det skulle så ske. Men inom den stora kretsen trädde de sju höfvitsmännens hustrur, ledande och bärande sina barn. Uti dessa qvinnors och dessa barns hjertan hade Guds ande qvarblifvit, liksom uti honom välbehagliga tempel. De sju qvinnorna talade med af gudsfruktan eldade tungor till folket sålunda: Hvad ämnen j göra? — Viljen j svärja den onde anden trohetsed och mörda edra egna sjölar? — O, gören icke det!... Bättre är att kroppen förgås och själen kommer till Gud, frigjord och salig, emedan den är Guds egendom. — I, våra män, viljen j förderfva oss och edra barn? Skola då vi, svaga qvinnor, lära er tapperhet och förakt för döden? WVeten J ej, att ingen rikedom är stor nog till petäckande af vår vanära, om vi öfvergå till hedendomen? Veten j ej, att martyrkronan är vida herrligare än all jordens vällust? — O, män, våra män och män af folket!....besinnen er, så att vi icke måtte behöfva inför fienden blygas och förtvifla öfver våra fega makar och fäder! Då svarade folkets styresmän: pHvartill skola