en sådan i det hela blifva ganska svår att uppdraga, enär ömsesidiga förhållanden ej äro fullt jemnförlige. Degebergs åkerbruk har hittills haft att genomgå det förberedande stadium, som nödvändigt måste ega rum, der åkerjorden skall bringas från oregelbundet till ordnadt läge, och från grund till djup brukning. Att dessa förändringar till en början menligt inverka på skördarne, är en af alla känd sak, och bör således kunna gälla såsom förklaringsgrund för mången tillfällig ojemnhet i sädeseller gräsvext. Ej helier bör det förefalla särdeles oväntadt, om någon gäng vid vexttidens början kornbrådden på byarnas, århundraden igenom orubbade, med gödsel underhållna så kallade hemjord, visat sig frodigare än sädesbrodden på Degeberg, eller annorstädes, der förhållandena äro beslägtade. Jag har för egen del funnit skäl till samma jemnförande anmärkning, men äfven merändels erfarit, att skörden under vextperior dens lopp, helst om väderlekens inflytande i allmänhet varit missgynnande, tagit sig afgjordt bättre ut der, hvarest åkerbrukets rationelare äsigter blifvit uppfattade och följda, än der desamma blifvit åsidosatta. Det är dock endast med de smärre och väl uppgödda bitarne i byarne eller på bondgårdarne, som man ens kan ifrågasätta en framkastad jemnförelse med åkerbruket på Degcherg; — ty går man vidare till dessa hemmans egentliga egovidd, deras tillsvältbeten upplåtna träden, deras hafrejord m. m., så Yppar sig, ty värr! tillfället att varsna den rätta uselheten ), en uselhet, ej att förhåna, utan en uselhet, den der oförstäldt talar till tänkaren och fosteriandsvännen, lika mycket om värdet af brukning på förfädrens vis, som om ett högt kallande behof af nägot bättre att sätta i traditionens ställe: och till detta bättre har Degeherg, enligt min tanka, flerfaldiga bidrag att erbjuda. Då vext, så väl som missvext, tilldelas odlaren af en högre hand, och skörden ej alltid är beroende af våra förfoganden, skulle det ej helier lända Degeberg till synnerlig vanära, om någon anmärkningsvärdare missvext äfven der inträffade: jag kan dock ej påminna mig någon sådan, och borde likväl derom vara mera underkunnig, än den, hvilken beledsagat påstäcendet härom med erkännandet af egen obekantskap med stället, dess ställningar och förhållanden. Bet har äfven blifvit sagdt: då i våra trädgåraar finnas fruktbärande land, har Degeberg enaast att framvisa qvarters långt ogräs: sumt att ladugårdsbyggnaden uppehölls med stöttor, hvilka likväl,tanseende till H. M. Konungens ankomst, borttogos och ersattes med pilastrar. Degebhergs trädgård utgör en parkanläggning i nyare stil, så smakfullt och lyckligt utförd, och med så rika planteringar försedd, att exemplets tillämpande skulle skänka ett okändt behag åt större delen af den omgifvande ortens bostäder. Om möjligen nåzon nyanlagd gräsplan stått obegagnad eller ofärdig, har sådant bordt förefal!a lika litet anmärkningsvärdt, som om ett och annat kålgårdsland måst offra silt innehåll ät det ovanligt stora hushållet; men man måste hafva besökt och sctt stället under föresats, att se föremålen under en missgynnande dager; ty huru eljest rubricera såsom stöttor, nödvändiga för husets bestånd, de häftyg eller spännare, hvilka blott begagnades vid inriktningen af en ladugårdsvägg, som skulle med pilastrar befästas. Gerna medger jag, att ladugårdsoyggnaderne på Degeberg kunde vara bättre; men sådane de äro, uppfylla de doek ändamälet, och kunna utan tvifvel jemföras med ortens i allmänhet. Om leverne och lärlingarne få inhemta rigtiga grunder ör den maktpåliggande skötseln inom dessa äbyggnader, så torde, hvad dem i öfrigt brister, göra fösa till saken. Att en i alla fall tillämnad reparaion föregick det kungliga besöket förliden sommar, var ju i sin ordning, då arrangementerna endast omattad2 ett skyndsammare fullföljande eller afslutanle af under hand varande arbeten. Derom kan enjast sägas att tillfället var väl träffadt. Om rättarelärlingarne har särskildt blifvit sagdt: ut då hvarje rättarelärling måste vid institutet areta såsom dräng, sjelf hålla sig tvätt, inköpa de väcker, föreståndaren bekagar utgifva, och dessutom vålla sig ellt, utom mat och husrum, beskärdes allnogen föga eller intet nyttigt: att blomsterodlingen utgjorde deras egentliga konst, och det enda de lärle på Degeberg, vore att ej följa med sin tid: att leverne från Degeberg för det mesta vore odugliga: ch all någon af dessa elever lärer fått på Degeberg ftertryckligt lära, hvad fattigt folk i egna hemvist är erfara, när bröd och andra födoämnen saknas För att gå i ordning med frägorne, får jag påminia om, att rättarelärlingen, utom mat och husrum, illgodonjuter ännu en ingalunda ovigtig fördel: nemgen undervisning i alla för den mindre jordbrukaen angelägna stycken, hvarvid hafves lika mycket fseende på en framtida oberoende ställning, då bruking af egen torfva ifrågakommer, som uppå rättareinktionen. Den vunna och öfver hela landet sprida bättre insigten borde väl då komma hela samhält, och ej, såsom påstådt blifvit, endast de rikare lasserne eller herremännen till godo. Att denna nåervisning är lika omfattande som grundlig, har Illräckligen vitsordats vid års-examina, der de ådaEtt uttryck, hvilket jag här funnit skäl låna från en värd talares animerade utgjutelser om Dece