Aftonbladet – 11 februari 1845, sida 3

brödet i allmänhet, vid vissa sjukdomstillfällen hafva en välgörande verkan. i Bruket att julaftonen ge bättre foder åt boskapen och i synnerhet åt hästarne kan väl ha någon grund i den allmänna välvilja, som lifvar menniskan, då hon känner sig sjelf glad och lycklig, och som då förmår henne alt äfven göra husdjuren tll föremål för densamma, ja till och med upplästa en sädeskärfve för sparfvarnes och småfåglarnes räkning; men den förnämsta grunden dertill bör kanske sökas i julhögtidens hedniska föremål, i synnerhet hvad hästen angår. Den var, som bekant är, ett heligt djur i Norden, der den offrades — måhända åt Oden, liksom hos Romarne åt Mars, emot hvilken Oden s3som Nordens krigsgud äfven svarade. Den kapp köring, som på vissa orter anställes juldagen vid återresan från kyrkan, och hvarvid den, som först kommer fram, äfven först tros få sin gröda inbergad det följande året, hänvisar likaledes på juhögtidens hedniska ursprung och första betydelse. Anledningen till det så kallade julljuset, hvilset, såsom vi veta, bör hafva minst trenne grenar och aldrig får saknas på ett väl ordnadtjulord, är svårare att nöjaktigt förklara, om man cke vill med den bekante fornforskaren Rudbeck intaga, att det var en sinnebild af den nu återkommande solen, och att dess form af träd med renne grenar uttryckte naturen — de trenne af vintern ännu beherrskade elementerna, jorden, uften och vattnet. Troligen hörer dock detta oruk till en sednare tid och har sitt upphof från atholska kyrkan. (Slutet följ.) FE — ENGELSMÄNNEN GÖRA ARFSANSPRÅK PÅ DET HELIA LANDET, Tidningen Indian News) af dån 6 Jan. nnevarande år berättar att en tidskrift utgifves i Lonton, som söker leda i bevis, att Engelsmännen härtamma från Judarne, och följaktligen böra skynda ig att taga deras rättmätiga arfyedel, det boliga lanlet, i besittning,