Aftonbladet – 8 februari 1845, sida 1

uppblåst med eder tillgifvenhet, att jag full måtte vara i stånd alt föra ett så tappert oc! aktadt folk på det halsbrytande fält, som ä helgadt åt äran. Det gör visserligen godt och ä tröstande att se sig omfattad af hederliga män vänskap och förtroende; men för att motsvara er så stor medgång, måste menniskan ihågkomma hur liten och svag hon är, utan Guds beskydd ty ban allena är det som ger seger och tillfredsställelse. Om det någon gång förunnats mig at leda edra steg till godt rykte och belåtenhet mer er sjelfva, så tacka honom i höjden, och ej mig som blott varit eit bräckligt, men troget redskaj i bans hand. Nu, kamrater, har jag sagt er min: innersta tankar, låten dem ännu fastare sammanknyta oss till ett starkt och ogenomträngligt helt. så att fäderneslandet fullt må bli belåtet med sina krigare. Farväl så länge, soldater! Snart blåser trumpeten till uppbrott, och då gäller det att sönderslita ryssar, som, jag vet, skall innerligen roa och lyckliggöra er. Viljen J under leken ha reda på mig, så söken mig der kulorna hyma skarpast och handgemänget är som lifligast, ty der ämnar jag nedslå mina bopålar. Det låter sig svagt beskrifva, med hvilken enhällig enthusiasm detta visserligen ej vwältaliga, men redliga, hälfien allvarliga och hälften skämtande språk emottogs och afhördes ulaf den trogna skaran. Ett länge uthållande hurra genomskar luften och klingade, så länge ännu den dyrkade anföraren förmärktes. När han sluteligen kastade sig upp och försvann på sin svarta hästp, len så mycket omtalade i finska krigets annaler, skyndade hvar och en af truppen alt göra sig i ordning till det utlofvade traktamentet, och på