Aftonbladet – 8 februari 1845, sida 1

bildningen; och man har rätt uti, att det icke alltid så är. Men ett mindre kunskapsförråd, eller möjligen det minsta, är icke heller liktydigt med den högsta bildningen. Förhållandet visar, att talaren här sätter tvenne saker tillsammans, som visserligen ofta förenas, men icke alltid; och han begår 4:o den orimligheten, att antaga, det ett läroverk måste gifva sina elever mindre bildning, efter det är bevisadt, att det gifver dem mera kunskaper; och 2:o den orättvisan, att af en elementarskola fordra hela bildningens resultat, då det likväl, enligt dess begrepp, är gifvet, att den uppfyllt sin skyldighet, när den meddelat sma lärjungar ett godt förråd af sådana kunskaper, som skola grundlägga bildningen, hvars totala utveckling och vinnande måste utgöra universitetets uppgift. Just derföre måste ock, efter vårt förmenande, den elementarskola vara bäst, som gifver lärjungarne det högsta kunskapsförrådet, förutsatt, att de besitta det på ett lefvande och organiskt sätt, hvilket vid studentexamen med Nva Elem.-skolans afsände alumner särdeles blifvit vitsordadt, emedan de kunnat svara på de af examinatorerne till dem ställda frågor under flere varierade former, och dymedelst ådagalagt, att deras vetande ej inskränkt sig till ett blott mekaniskt upprepande af vissa inlärda uttr: ckssätt. Det gränsar verkligen till det underbara, att böra sjelfva den omständigheten förekastas N:E. som fel, eller åtminstone nekas henne som förtjenst, att hon gör sina elever skickliga till att taga så utmärkt hedrande examina och bevisa sig ega det högsta kunskapsförråd, som lärjungar från något läroverk ännu mäktat förskalla Big! Det vissa är, att skulle denna skola bafva gjort tvertom, skulie hennes lärjungar tagit klena: eller blott mindre goda examina, då hade man visst icke undgått att lägga henne detta till last, och såsom motstycke skildra, huruledes ett läroverk esde till huivudpligt, att meddela ett högt kunskapsförråd, och göra sina elever examensfärdiga. Är det då möjligt, med den bista vilja : veriden, att göra sina motståndare all möjlig :äftvisa, att icke uvödgas hos dem finna den mest förunderliga partiskhet? Om skäl, om förnuft och erfarenhet ur ieke frågan: frågan är blott, alt få ner Nya Elem.skolan; och, då man numera ej kan hoppas exterminera henne sjelf, dock hindra henneg lärosätt att blifva antaget på andra ställen. Derföre hetes det nu vara illa, eller åtminstone icke synneräigen god!, att gossar kurna taga hedrande examina, emedan N. E. gifver sina gossar denna förmåga. Gjorde hon mo:sa:sen, eller något annat, hvad som helst, så vore det detta som skulle het:s vara illa. Således talas det nu om, att ett stor! kunskapsförråd icke utgör beviset på tankekrafiens mognadvo! Ar det då i ett förberedande läroverk denna mognad redan skall inträtla, hvad bar väl tankekraften då alt nå för ett stadium vid universitetet och ute under hela den egentliga lefnadsbanan? Förr hette det eljest, att mognaden ej) kunde och ej borde komma annars än i följe med åren; och man ordentligen varaade för brämnognad) i undervisningen. Vid detta tillfälle lägges det N. E. tull last, att hon förmenas ej gifva sina elevers tankekraft mognad; många andra vedersakare hafva förmält, det hon gilver dem en förtidig mognad, hvilket vål, minst räknadt, måste betyda mognad. MHvarken Hr Fr. eller de andre hafva genom ringaste bevis styrkt sin tanke; och hvarje fördomsfi ser utan svårighet hvarpå hela anmärkningen går ut. Men just de underbara resultaterna af denna undervisningens torra formalism hafva grundlagt den nu vid universiteterna gällande åsigt, att hvad man i denna mening kallat sjelfverksamhet intet annat är än minnets öfverlastande; att kunskapernes mognad är något helt annat än deras masså, och att tankekraften bäst skärpes till fri, skapande sjelfverksamhet af det lefvande ordet eller muntliga undervisningen, så att äfven här gäller: bokstafven dödar, men anden gör lefvande Vid hela denna afdelning göres blott två frågor: 4:o hvaraf vet Hr Fr., att den nya undervisningsmethoden blott består i en torr formalism), enär eleverne vid med dem anstöllde pror visat sig hafva en fullt lefvande, organiskt in3 hemtad kunskap? 2:o hvarföre vändes anmärkningen om nyttan af muntlig undervisning och det lefvande ordet emot N. E:s method, då sådant der förekommer fullt lika mycket som i något af de gamla läroverken? — För att ej trötta läsarens tålamod må vi hädanefter icke upprepa ord för ord allt hvad Hr Fr. andrager; litet längre ned i samma stycke omtalar han ånyo, lika