Aftonbladet – 4 februari 1845, sida 2

Tkatfiskalen Staaff, samt professorerne doktor Schlys Iter och doktor Bergfalk. De fem sist uppräk-Inade utgöra lagberedningens ständiga, arbetande ledamöter, hvaremot de förra, blott i der mån I deras öfriga embetsgöromål det medgifva, i beredningens öfverläggningar deltaga. I — Sistlidne gårdag hafva tvenne cessionsansökIningar i betydligare belopp blifvit ingifna till råd I husrätten härstädes. Den ena är af handelshuset James Paton et komp., hvars chef i många år gjort affärer i importhandel och skeppsrederi. I Fallissementet lärer hufvudsakligen härleda sig från förluster på fartyg under några af de förelIgående åren. Tillgångarne uppgifvas till 566,490 Irdr och skulderna till 360,193 rdr, hvaraf till utländska hus pund sterling 8,942, riksbankdaler12,300, banko mark 42,223 och francs 44100, eller tillhopa 449,9235 rdr. i ) Den andra konkursen, som likaledes var oväntad, är sterbbusets efter aflidne klädesfabrikören Öberg, den störste af Stockholms fabrikanter. I Tillgångarne uppgifvas till 259,025, osäkre fordringar till 45,934 och skulderna till 259,179 rdr. Då hr Öberg under sin lifstid var en af de flitigaste fabrikanter, som drifvit sin rörelse med i yttersta arbetsamhet under en tid af nära 40 år, (och aldrig slösade i sin egen lefnadskostnad, har detta husets tillstånd väckt en stor förundran, och lärer endast kunna förklaras antingen derigenom, att sjelfva fabrikslokalen blifvit betydligt dyrare betalt än hvartill den nu kan realiseras, eller ock så, att den aflidne mindre väl förstått sköta handelsdetaljen af sitt yrke, än det tekniska hvari han ägde en fullkomlig och äfven utmärkt skicklighet. Måhända hafva äfven föregående förluster på borgensförbindelser i sin mån utgjort en bidragande orsak. KUNGLIGA TEATERN. SCHILLERS WILHELM TELL. Det är ett gammalt ordspråk, att svenskarne vanligen komma en mansålder efter andra naiioner med sina företag, och detta kan man äfven tillämpa på uppförandet af Schillers Wilhelm Tell. Imedlertid gäller häri, som i mycket annat, regeln: bättre sent än aldrig. Det finnes i alla Schillers teaterstycken så mycket af snille och en ädel, odödlig ande, att dessa arbeten alltid skola komma att, genom idernas storhet och skönhet samt den sannt höga poesien 1 utförandet, framför flertalet af andra författares, bibehålla rangen af mästerverk. Allmänheten har således äfven skäl att hålla direktionen af den kungliga teatern räkning för Wilhelm Tells upptagande på den svenska scenen, och då man bör kunna förutsätta, att snart sagdt ingen vän af den dramatiska konsten finnes, som ej åtminstone en gång vill se en skapelse af Schiller, bör stycket äfven blifva fördelaktigt för lottägarne. Härtill kommer ännu, att ingenting blifvit sparadt, för en lysande uppsättning. Dekorationsmålaren har i framställandet af en rik omvexling af pittoreska Schweitziska utsigter nedlagt en stor förtjenst såsom arltist, och synnerligen måste man beundra den nattliga scenen under sammansvärjningen vid Rätli, der frihetsförbundet emellan de tre kantonerna stiftades, och hvilken slutar med att visa morgonrodnadens återsken på alpspetsarna och derefter soluppgången. Dessutom har man äfven den tillfredsställelsen, att se tvenne af personerne i stycket inne på scenen till häst. — Hvad sjelfva utförandet beträffar, måste vi deremot tillstå, att det ej fullt tillfredsställde oss, i anseende Idertill att vissa af rollerna tycktes hafva med Imera fördel kunnat besättas annorlunda. Recett-tagaren, herr Almlöf, bibehåller alltid Ten stark sympati från publikens sida, hvilket viIsade sig både uti det fyllda huset och deruti, latt han efter spektaklets slut framropades; men lvi må upprigtigt bekänna, att sjelfva uppfattningen af det hela i Wilhelm Tells roll var hos honom annorlunda, än vi föreställt oss karakteren af denne på en gång menlöst fromme men tillika handIlingskraftige och sangviniske man. Huruvida ej JHr Dahlqvist gjort mera effekt i Gesslers roll, län Hr Wennbom, hemställes äfven. Hr Hyckert TIhade då kunnat väl fylla Hr Dahlqvists. Den som nu kanhända presenterade sig med mesta fördel, var Hr Söderberg såsom Konrad BaumIgarten i första akten, då han inkommer blodig loch begär skydd och räddning undan de förföljande knektarna, sedan han slagit fogden som I velat kränka hans hustrus ära. Hr Söderberg Iförtjenar här rättvisligen en kompliment för det Tlf och den natursanning hvarmed han utför detta effektfulla parti, som är ett af de mest skakande RNE RSA SKANE RET EVE VREDE REAR et REA TE KNEKT OR