Aftonbladet – 30 januari 1845, sida 1

—?——— X—X———— —! SNETT TNE PORNO ET TR AAA LIE tazas måste således, såsom bevist och obestridt, att det närvarande banksystemet har genom sitt utläningsreglemente för diskontröre!sen sjelft beredt bankens bekymmersamma ställning, derigenom att det genom be:åning af fiktiva papper underlättat möjligheten, att i den mindre rörelsen, som afser fyllandet af de dagliga behofven, införa ett utborgningssystem. som uppkallat ett luxuriöst lefnadssätt, beräknadt på framtida möjligheten att betala, äfvensom, att i den större rörelsen framkalla spekulationer och företag, som icke varit föranledda af landets behof, elter grundade på tillgångar, som redan funnits för handen. Det är alltså otvifvelaktigt detta utlåningssätt, som åsamkat individerna denna ocrhörda skuldmassa, för hvilken ingen valuta finnes, såvida icke 4000-detals familjers existens skall äfventyras. Det är detta utlåningssätt, som skuldsatt och ofelbart fortfarande skall skuldsätta oss hos utlanden och, som följaktligen skall tvinga våra reela valutor till utvandring och dymedelst förminska landets rörelsekåpital, under det att de layvinlikt vexande läncbehofyen oaflåtligen ropa på nya undsättningar i penningeväg, hvilka banken omöjligen i längden kan tillfredsställa. Efter denna korta, men som jag vågar tro, obestridligt sanna rekapitulära tekning af det närvarande banksystemet med dess verkningar, framställer sig frivilligt den frågan: hvad har det H. Bankoutsk. genom förevarande sitt betänkande giort: a) till botande af det onda, som redan är för handen? b) till förekommande af det ondas framtida tillvext? Föga celler intet blir det kategoriska svaret. Mindre än intet skulle måhända äfven svaras, ty för en strängare granskning visar det sig lätt, att de messyrer, som utskottet föreslagit, om de ock för ögonbiicket medföra nägon lindring, ofelbart skola leda tiil en ökad skuldsättning, ökade anticipationer i lefnadssätt och följaktligen till ökade lånebehof, med deraf föranledda ökade svårigheter att upprätthålla myntvärdet. Betänkandet i sin helhet är ett försök, att genom fortsatt slöseri förekomma verkningarna af den misshushållning, som redan eger rum. En granskning af försläget i sina hufvudpunkter skall, som jag förmodar, bekräfta detta allmänna omdöme. Jag ber att få yttra mig med några ord serskildt öfver de, enligt fattadt beslut, under öfverläggning varande 8:de, 9:de och 40:de punkterna, af hvilka de tvenne förra innefatta ett bland de vigtigaste beslut, som i utsk:s betänkande blifvit framställda eller öfverflyttningen af cn del af bankens lånerörelse till riksgäldskontoret, Vådorna af en sådan ätgärd hafva redan af flera tal. blifvit utvecklade, och äro jemväl af reseryanterne framställde. Jag bekänner, att jag ingalunda kan göra mig reda för en sådan öfverflyttning, utan nödgas i detta hänseende vända mig till utsk:s härvarande ledamöter, för att derom få nägra bestämda upplysningar. Å pag. 23, der utsk. utlåter sig öfver denna fråga, heter det visserligen: Vin;sten för allmänheten blifver ej mindre än för bannken. Diskontinrättningarne kunna bibehållas, myntsvärdet vinna mer stadga, och sede!stocken undgå de betydliga fluituationer, hvilka eljest hädanefter, sånsom hitintills, otvifvelaktigt komma att inträffa; men jag kan icke dela denna utsk:s öfvertygelse och tror ej att diskontinrättningarnes bibehållande utgör någon vinst för landet, utan anser det tvertom utgöra en olycka, om den allmänna lånerörelsen fortgår hädanefter säsom hitintills. Utsk. har ock erkänt detta, då det på nästföregående sida säger: ,itvad deremot utlåningen åenom bankodiskonten och Jlånekontoren på namn och reverser med: omsältningsrätt angår, sä har det visat sig att denna låncröreise allt mer och mer iklädt sig naturen af ,stående lån och sålunda icke lemnar det understöd våt enskilda krediten, som genom lån på kortare tid VINDEeSP. Här medgifves sålunda fnilkomligen, att denna diskontrörelse beredt landets olycka; ty så måste det anses att en summa af 8 å 9 millioner iklädt sig egenskap af stående lån, hvilka icke utan hundradetals individers och familjers undergång; kunna utkräfvas. Nu säges att denna diskont genom öfverflyttning kunde bibehållas; men jag tror att olyckan deraf skulle blifva än större, ty för detta verk, riksgäldshontoret nemligen, funnes ej samma motiv att ej alltför långt utsträcka länerörelsen, som för banken, hvilken mäste tillse, att dess säkerhet icke genom ailt för stora sedelemissioner äfventyras. Följden af hela åtgärden skulle således blifva, att folket än ytterligare utarmas genom invecklande i cn allt större skuldsättning. Det gagn för banken utsk. väntar sig af denna öfverflyttning genom upphörando af fluktuationen i sedelstocken vågar jag ej heller hoppas. Samma orsak som framkallar behofvet af nya lån skall ock fortfarande framkalla nya fluktua-. tioner. Man säger att banken skulle ega en resery uti sina från riksgäldskontbret emottagne obligatio