Aftonbladet – 30 januari 1845, sida 1

Idingen velat införa, och dervidlag Träleboda gick in på saken: med ett ord, öfverallt fick ha moraler i mer eller mindre klara termer. Lind ner hade gjort gagn inom församlingen; men e till behag för biskop och konsistorium. Om aftonen satt han fördjupad i tankar på sil lilla kammare; han hade blott åtta dagar vari i staden, och öfverallt hade han mött köld. Han genomgick sin lefnad noga, han sjelfpröf vade sig, och skref i sin dagbok: D. 6 Oktober. Endast med ljusets utbredandep, säger Herder, bland alla stånd förlorar sig presternes inflytande, hvarför också presterne så ofta satt sig emot en allmännare upplysning. Herder ha haft rätt ända till nu; skall det ske så äfven hädanefter? Jag tror det icke, jag tror att presterskapet, långt ifrån att hindra upplysningen, skall befordra den; om det blott en gång lär sig alt en upplyst massa är bättre än en rå, att den verkliga dygden, den sanna fromheten, den innerliga tron ej trifves bättre i mörkret än allt annat lefvande. I okunnighetens natt vexer en svag tro, som ej tål ljuset. Och jag, hvad har jag gjort? Jag skaffade skolan en duglig lärare i stället för en oduglig — ag satt ofta sjelf undervisande bland barnen, jag ann mig så väl der — Frälsaren gjorde detsamma; han lärde med ord och handling. Det var min pligt, och jag kan ej förklara mig hvaröre man anser det som ett fel — som något vilket ej låg inom min sfer. Nå väl, nykterhetssaken — jag predikade sedighet och nykterhet. Jag ställde mig väl ej alt ala medicin från predikstolen; ty jag är ej bevandrad deri, och vet också; att de största vetenkapliga autoriteter, verlden eger, ej äro det för Imogen i Träleboda, som aldrig hört deras amn; jag inskränkte mig derföre blott till det om låg inom deras idekrets, och har ej tilltrott nig att sönderplocka bibeln, för att få henne att