Aftonbladet – 29 januari 1845, sida 1

PR SNS TAN ESKS PRESS S SNES Lällnigen blifvit att allt härleder sig ifrån otillräckgheten af rörelsekapital och låneutvägar. Utsk. bör erföre vederfaras rättvisa för sitt bemödande att fvervinna fördomar. samt väcka och utveckia sunda deer i frågan; oaktadt detta bemödanda i mängas ycke icke alltid lyckats, och om det omdöme cj kulle kunna tillbakavisas, att en uog stor undfalenhet för de gäldbundnes förmenta intr synes afva öfverväldigat uppmärksamheten på ingångna örbindelsers helgd; — ett fenomen som visar sig i örslagen att öka vissa af de fonder, hvarutur lån neddelas, och att öfverhufvud vidga sodelem:ssionen tan motsvarig metallisk valuta, hvilka förslag utnärka mera eftergifvenhet och välmening än föruteende och lugn beräkning och hvilka derföre böra ranskas utan all känslornas inflyteise, då man vet. tt denna aldrig är på sitt rätta stälie vid stiftandet f reglemente för en bank. Utsk. har sjelf nogsamt insett, att dessa förslag ;chöfde ett kraftigt stöd, och härtill utvalt det proekt, som förekommer i den 8:e af nu föredragna junkterne i betänkandet, nemi. att den hittills hos vanken bedrifna utlåning på namn och reverser med msättningsrätt skulle till Riksg:skontoret öfverflytas, emot erhållande af decs å innehafvearons sida vuppsägbara obligationer, utställda med 4 pr. ränta. Utsk. har väl icke sagt, men dock efier ait anledning tänkt, hvad herr Skogman uti sin reservation yttrat, så lydande: Bå de tillökningar i serskilda grenar af bankens lånerörelse, som utskottets plu;ralitet tillstyrkt, grunda sig på det föreslagna utbbytet af bankens s. k. diskontrörelse på namn med ,;borgen, emot Riksg:skontorets obligationer, hyvarigenom banken skulle erhålla en ändamälsenlig och plätt användbar utväg till metalliska hassans förstärk;ning eller sedelstockens förminskning, utan det mehn för allmänna rörelsen, som indragning af bankens ,utlåningar skulle förorsaka, så anscr jag utskottet ;hafva bordt bestämdt uttala den öfyeriygelse, att, vom detta utbyte af R. St. icke bifalles, omsorgen för bankens säkerhet kräfver, att icke öka n.v. läne;rörelse, vare sig på fastigheter celler i annan väg, utan tvärtom att successive använda en delaf hvad ,;genom afbetalningen i Bankodiskonten inflyter till ,uppköp af räntebärande obligationer och derigenom för banken bereda en disponibel fond, på en gång ,mera lämplig och mindre dyr, än den, som genom ,;skuldsättning på utrikes ort kan erhållas. Riktigheten af denna förutsättning, om den hos höglofl. utsk. inneboende tankan, har jag med nöje runnit vitsordad af flere dess herrar ledamöter. Således är nu hufvudsakligen frågan den, om R. St. böra godkänna berörde flyttningsförslag eller icke. Visserligen talas uti den anförda reservationen Rästan hotande om följderna af ett negativt svat, ty deri ådagalägges klart att, ifall öfvertlyttningen ej beviljas, så är det slut med hoppet om ökad -sedelstock och lånctillgång, och hvad betyder icke detta i en tid då dagens fältrop är: undsättning eller undergång!—? Men icke desto mindre tvekar jag för min del ej att för besvarandet af frågan tillegna mig följande ord af en reservant: Ändamålet. säger herr doktor Ödmann, med den föreslagna öfverflyttningen skall vara, att, genom de från Rikse:skont. hi ersättning öfverlemnade lånefonderna, utgående räntebärande obligationer ega en snar och säker tillgång, för uppköp af ädla metaller för realisatiopnens upprätthållande. Utom det, att jag icke tror på denna konstlade utväg, som i längden troligtvis ,!ärer förfela sitt mål, kan jag icke finna annat, än patt samma fördel kan vinnas genom utgifvande af präntebärande obligationer från banken, hvartill dess styrelse i thy fall skall bemyndigas, när behofvet psädant ovilkorligen kräfde. Man har häremot invändt, att i händelse dessa räntebärande obiigationer skulle behöfva användas på utländsk ort, erfordrades, för att göra dem begärliga och användbara, Regeringens garanti, hvilken skulle lättare: kunna erhållas för Riksg:skontorets än för bankens obligationer, enär 72 S R. F. synes lägga hinder i vägen för de sednares garanterande. För mig är det svårt att inse detta samband meltan ofvannämnde grundlagsstadgande och en meddelad garanti för uppfyllande af bankens betalningsskyldighet. Det förra afser bankens styrelse och förvaltning; den sednare åter är ej annat än den högsta verkställande maktens försäkran, att ingångna förbindelser skola uppfyllas. Jag fruktar dessutom i allmänhet för så väl direkta, som indirekta vägar, att inlåta staten i utländsk skuld — samt af en nnan reservant, herr prosten Ekstrand, der han ttrar: Väl har man icke öppet antydt att meninen med detta förslag vart, att inleda riket i en tländsk skuldsättning och alt de omnämnda oblialtonerna härtill skulle småningom begagnas så -: om medel; men för den, som med uppmärksamhet enomskådar förhållandet, torde afsigten icke vara vär att fatta. Dessa anföranden innehålla efter min förmening förnekliga sanningar och tillräckliga motiver för det SER.