Aftonbladet – 29 januari 1845, sida 1

den stackars flickan — och jag har trott honom om allt godt; men jag säger dig, Klasmark: jag tror ingen på jorden. Det skulle inte förargat mig, om jag inte, för att, gudbevars, koka hönsbuljong, slagtat Lillsvartan, det lilla snälla kräket, för att ge åt en sådan en. Prostinnan fortfor med en hel katalog på alla de välgerningar hon bevisat Lindner, för att göra klart för sig och andra, att det var dennes ovillkorliga pligt att bli kär i hennes systerdotter. Då Lindner efter sin vana kom ned till aftonmåltiden, lugn och glad, fick han intet svar af prostinnan, och prosten var också förstämd; endast Lotta försökte att tala, men blef afbruten af sin moster, så snart hon öppnade läpparne. En hastig storm hade utbrutit, en hvirfvelvind, i den stilla hamnen. Den hederliga öfversten på Skoningslösa hade varit tvungen att lägga in om konkurs, för att förnöja sina borgenärer. Han hade egt något då ban gifte sig med fru Tigerhjärta; nu egde han mindre än intet, stackars gubbe. Denna vigtiga tilldragelse hade skett blott nåsra dagar efter Julias bröllop med pastor Drängstedt, som genast tillträdde pastoratet, emedan hans företrädare haft den artigheten att dö den sista April i stället för den första Maj, och dessutom haft den förtjensten, som en tacksam efterverld skall mest värdera, att dö som gammal ungkarl. : Några dagar efter bemstormens utbrott fick Lindner ett bref från öfversten, och han reste genast; ty der hemma var på intet vis trefligt att vara. När han inträdde i sällskapsrummet, der han