Aftonbladet – 29 januari 1845, sida 1

Ser du, Klasmerk, kärlek och trohet, förlo! ningsring, en mörk karl gifter sig med ett ljus fruntimmer. — Jag gläder mig åt hvad det de herrskapet på Skoningslösa skall: förarga sig, då d få veta att Lindner gjort bättre parti än me deras näbbgädda. Nå, lilla Klasmark ?) Nu ändtligen var det prostenrs tur; men ha var i en olycklig belägenhet. Se så, nu har du burit dig enfaldigt åt nu i gen, afbröt honom frun midt i meningen. D skulle slagit omkring om att han väl kunde bi lycklig med en annan, och så vidate., Jaha, visserligen, visserligen, jag sade det ock så; men hur jag slog omkring, så förstod han in genting, och slutligen sade jag honom alltihop. Jo det var vackert. Nå, han blef väl glad? Å ja, visserligen, han till och med småskrat tade; men han gaf mig ett så bestämdt nej, at det ej lider någon tvifvel... Att du är i högsta grad enfaldig, afbröt fru: i vredesmode. Ja visserligen; men han sade att han höll a Lotta, men gifta sig med henne hade han e tänkt på., Sade han det? frågade prostinnan, och en pi onrodnad färgade hennes ansigte. Uttryckte hal sig så, precist så? Ja precist, ja visserligen ordagrannt så, sucka de prosten. Jaså) började prostinnan, det är således tac ken för det varma rummet han fått, det är tac ken för att han fick nytt öfverdrag på soffan, de ir tacken för alla de evinnerliga äggegulor jag ocl Lotta vispade i hans soppa då han var sjuk, de är tacken att han ville insmila sig och bedrag: