Aftonbladet – 29 januari 1845, sida 1

mansatta Utskottet har häröfver alvilvit följande utlåtande: Utskotten, af erfarenheten öfvertygade, att en ordnad folkundervisning icke annorlunda än genom det allmännas mellankomst kan med visshet öfverallt tillvägabringas, hafva, i afseende å beredandet af medel härtill och medlens användande, icke kunnat förbise de stora svårigheter, som för en fullt rättvis och efter behofvet lämpad fördelning af statsanslag nödvändigt mäste möta, äfvensom att billighetens fordringar bäst uppfyllas, om hvarje skoldistrikt erhåller urderstöd i förhållande till derinom varande folkmängd, som af undervisningen har behkof. Genom högstberörde Kongl. Stadga af den 48 Juni 1842, synes ock redan vara godkänd den otvifvelaktigt rigtigaste grundsatsen, att hvarje arbetsför medlem i samhället bör genom personlig afgift i första rummet bidraga till det uppväxande, mindre bemedlade slägtets undervisning. Med antagande häraf och då, efter livad Utskotten inhemtat af 18492 års Landsboks räkenskaper, hälften af den nu utgående bevillning efter 4:sta art., eller 42 sk. för man och 6 sk. för qvinna, i de flesta fall skulle, äfven för församlingar med synnerligt ringa befolkning, lemna emot behofvet svarande medel till skolväsendets ordnande, hafva Utskotten, på dessa och de flera här ofvan omförmälde skäl, trott sig böra föreslå: att af den personliga skyddsafgiftem må till folkundervisningens befrämjande iom hvarje församling ansläs och utgå42?2 sk. för mar och 6 för qvinna; att dessa medel må i sammanhang med kronouppbörden uttagas och, på samma tider som denna, lefvereras i ränterien, al uppbördsmännen öfverlemnas, på landet till församlixgarnes skolstyrelser och i städerne till vederbörande, sem hafva städernas allmänna folkuntdervisning om händer; samt att sdessa medel må redovisa: på samma sätt som församlingarnes fattigmedel. Då emediertid skolväsendet icke inom mågen församling lärer vara så ufbildadt, att icke till dess ytterligare utvidgning och förbättrande den sålunds föreslagna tillgång lämpligen kan sech bör användas samt etz medgifvande, att denna tillgång finge til andra kommunala behof tillgripas, möjligen skull kunna till folkundervisningens förfång missbrukas och på det att ändamålet med beviljandet af dessa medel icke må förfelas, hemställa Utskotten, att ut. tryckligen må -siadgas, cls att ffrägavarande mede icke fa till annat än skolväsendets befrämjande anslås, och dels att, derest en eler annan församling skulte åsidosätta föreskrifterne i Kongl. Stadgan .der 48 Juni 4842 om skolers inrättande, den samma församling af skyddsafgiften tillagde andel skall genar ställas till landshöfdingens och !biskopens disposition för att till det äfsedda ändamålet användas. — Ifal Rikets Ständer härtill lemna ssitt bifall, hemstälk Utskotten, att beslutet öfverlemnas till Kongl. Maj: att, efter dess nådiga bifall, :påbud härom låta ut färda. Slutligen och då någon skyddsafgift icke erlägge: inom Särna församling af St. Kepparbergs län, sam äfven några få andra församlingar finnas, der ofvar lomförmälde andel af -semma afgift möjligen blefve fö Iskolväsenidtt alldeles .otillväcklig , kommer StatsUtsk att om serskildt anslag för dessa fall framdeles afgif va yttrande Statssamt EkonomiUlskottens utlåtande M 50 i anledning af väckt fråga om landtbruksakade ianiens indragning och den akademien tilldelad ifonds öfverlemnrande till riksgäldskontoret, m.m I Efter en vidlyftig utredning rörande akademien: Istiftelse och indelning m. m., hafva Utsk. tillstyrkt att det i ofvariberörde, motioner väckta yrkande on landtbruksakademiens indraguing måtte förfalla. — Men då en del af de :medel, som blifvit använde til uppbyggandet och underhållandet af landtbruksakademicns byggnader, utgjarts af statsreedel, samt akade. mien är att anse såsom en rikets allmänna inrättning, firna Utsk. akademiens räkenskaper böra a wsevisionen för stats-,barmkooch riksgäldsverken granskas, hvadan Utsk., med anledning af ofvanberörde motioner, hemställt, att Rikets Stärder hos Kgl. M: i underdånighet anhålla, alt landtbruksakademiens räkenskaper, med dertill hörande handlingar, måtte varda i och för en sådan granskning öfverlemnade till Bikets St:rs hädanefter sammanträdande revisorer. BORGARESTÅNDETS DISKUSSION ÖFVER BANKO-UTSKOTTETS SÅ KALLADE FINANSBETÄNKANDE. . (Forts. fr. 2 21.) Hr Schartau: Ingen, som något aktat på den allmänna rösten, såväl inom som utom representationen, kan förbise de svårigheter höglofliga Bankoutsk. haft emot sig, vid utredningen af den vigtiga frågan, som afhamdlas i au föredragna betänkasde. För ingen kan det vara obekant huru ett stort antal af vårt lands innebyggare för närvarande befinna sig i behof och förlägenhet, eller huru rotfästad den före