Aftonbladet – 29 januari 1845, sida 1

erfarenhet, hvarföre hon skakade på sin man och sade: ;Klasmark, hör på hvad jag sägerl Nu hade tanken hunnit fram, och prosten sade: Jaså, du vill tala vid mig. Verkan af detta samtal var, att prosten en timma derefter gick upp på adjunktskammaren och, efter ett långt omsvep om Lindners framtid, kom fram med frågan: om Lindner icke ville gifta sig? och då denne förklarade, att han fått sin varning och undvek alla explikationer, kom slutligen prosten, efter mycket hostande och harklande, ändtligen derbän att han sade, det hans hustru hade märkt, att Lindner och Lotta tyckte om hvarandra, och att Lotta hade testamente. och så vidare. Den stackars prosten våndades och svettades alldeles förskräckligt under sin syndabekännelse; ty han hade af sin fru blott fått uppdrag attlåta Lindner förstå, att han kunde fria, men ej rent ut säga honom att man wille det. Nu blefvo Lottas ord honom tydliga, och han gaf derföre ett skonsamt men bestämdt afslag och yttrade, att han visst värderade mamsell Lottas karakter och fann hennes utseende behagligt; men aldrig hade han tänkt på att gifta sig med henne. Ja, ser bror! sade ändtligen prosten småskrattande och liksom skamflat; det rör icke mig egentligen; men hustru min håller af er begge, och då hon vill Lottas lycka och trodde att bror ej hade mod nog ati så straxt efter en olycklig förlofning begynna igen, så bad hon mig så der på långt håll explorera brors tänkesätt i den delen — och detta har jag nu gjort. Då prosten kom ner, satt prostinnan vid sin patience och hade hjerter och ruter ess bredvid hvarandra: kärlek och trohet.