Aftonbladet – 27 januari 1845, sida 3

delningar al representationen, hvilkas bistand den hufvudsakligen bör-äga. rätt att påräkna för det goda ändamålets vinnande, derföre skulle obetingadt och servilt instämma med Regeringen i allt, och vi kunne icke ens betrakta det såsom någon tjenst af pressen åt Regeringen, att uppträda på dess sida på ett sådant sätt, att man inför allmänheten visar en sådan snart sagdt ängslig åsigt af sakernas ställning. Vi hafva redan en gång förut yttrat, alt när någonting af verklig betydenhet i reformerande rigtning ifrån Regeringen förekommer, så kan den äfven räkna på Bondeståndet. Denna tanka rubbas icke heller af hvad Dagl. Allehanda framdrager af de tvenne I speciella fallen angående Bondeståndets förhandling om privatbankerna; ty först och främst har Regeringen icke härom afgifvit någon proposition, och för det andra anse vi den farhågan alldeles grundlös, att, sådana banker ej skulle kunna existera, utan utgifvande af egna kreditsedlar att betalas vid anfordran, oaktadt vi för vår del ej tro, att sedelutgifningen behöfver alldeles borttagas, utan endast bör inskränkas. Vi skole en annan dag utveckla detta tydligare, men vilje nu blott fästa Allehandas uppmärksamhet derpå, att om det kan visas, att nuvarande bankerna kunna äfven utan egna sedlars utgifvande, efter år 4847 utlåna ett dubbelt så stort kapital som det ursprungligen insatta, och sålunda säkerligen hafva 40 procent om ej mera på sina insatta penningar, så lär väl ingen farhåga behöfva uppstå, att ej ett tillräckligt antal personer finnes, som vill fortfara med denna bankrörelse, och i annat fall uppstå nog andra bolag; ty det är ändå just ej så lätt, att kunna draga en så stor ränta på sina penningar, på annat sätt, utan alt behöfva nedlägga dem i industriella yrken. I alla fall innehåller Allehanda äfven häruti ett misstag; ty Bondeståndet har just begärt att få sätta lånekontor i stället, der privalbankerne ej skulle vilja med de hittills varande vilkoren fortfara. I sammanhang med ofvanstående, anse vi oss äfven böra fästa Dagligt Allehandas uppmärksamhet på, att alla konservativa tidnings-redaktioner nu som bäst frossa på ett, såsom det säges, ur Dagligt Allehanda citeradt uttryck, som vi likväl ej påminna oss, nemligen att det förra representationsförslaget uppenbarligen. var agiteradt för andra politiska ändamåls skull, än för det att någon hoppades på möjligheten af detta förslags genomdrifvande: i dess genuina, bristfälliga skick. Innan Vederbörande i de serskilda landsändarne hinna att bygga upp stora hus i luften på grundvalen af dessa ord, vore det ej otjenligt om Dagligt Allehanda ville ställa saken på sin rätta plats, dels medelst underrättelse huruvida det ifrågavarande ultrycket verkligen stått i D. Allehanda, orden ,andra politiska ändamål, hvilka man eljest å andra sidan icke lärer underlåta att förtyda, så länge som möjligt. ———EEES — — Uti Postoch Inrikestidningarne för i lördags är begånget ett litet misstag vid uppfattningen af cn ledamots af riddarhuset förslag under diskussionen om Bankooch Lagutsköttetsjbetänkande angäende lag för enskilda banker. : Uti berättelsen om nämnda diskussion förekommer nemligen, utom namnen på några talarc, endast att herr Hjerta, L. yrkade, bland annat, att privatbankernas rörelsekapitäl skulle förminskas till hvad riksdagsmannen Bengt Gudmundsson i sin reservation (bör vara motion) föreslagit. Detta är oriktigt uppdels -om den :egentliga meningen, synnerligast af! fattadt i så måtto, att undertecknads instämmande il riksdagsmannen Bengt Gudmundssons motion visserligen icke afsåg någon inskränkning i privatbankernas rörelsekapital, hvilket också icke utgör föremåll för nämnde motion, utan tvertom, att privatbankers bildande boråe gynnas derigenom alt minimisumman af den fond, de böra insätta, icke skulle erfordras högre än 200,000 rdr banko i kontant och lika mycket i hypotheker af inteckningar eller publika papper. Att jag yrkade strängare kontroller än de som förekomma i utskottens lagförslag, hvilket helt och håttet förlamar den solidariska ansvarigheten och ställer denna på samma punkt, som de närvarande privatbankbolagen genom så besynnerliga ödets skickelser lyckats erhålla, äfvensom att jag ansåg sedlar icke böra af dessa banker utgifvas på mindre belopp än tjugo riksdaler banko, är deremot ganska rätt anfördt. Men huru litet min afsigt dervid varit att hindra uppkomsten af ett på sanna grunder bygdt och för landet välgörande privatbankssystem, oaktadt den sålunda yrkade inskränkningen i sedelvalörerna, det torde kunna inhemtas äfven deraf, att jag, ensåm bland alla som yttrat sig i denna fråga vid innevarande riksdag, åtminstone enligt hvad utskottens betänkande gifver vid handen, lifligt opponerade mig mot 8:e i utskottens lagförslag; der det föreslås att förbjuda privatbankerna utgifvandet af alla anrdra slags tryckta eller graverade sedlar än sådana som gälla å vissa valörer att betalas vid anfordran och utan ränta; en föreskrift, hvarigenom bankerna kunde anses stängda jemväl ifrån rättigheten att utgifva vexlar eller invisningar på sig sjelfva, på viss förfallotid; ett kreditbruk hvarmed likväl de största bankaffärerna drifvas i andra länder. Om Red. af Postoch Inrikestidningarne täcktes meddela denna upplysning till sina läsare, blir jag derför förbunden. Stockholm den 27 Jan. 1843. L. J. Hjerta. TESTAS RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — I M 41 al denna tidning omtalades en berättelse i Dagbladet samma dag, angående en målare H., om hvilken förtäljdes att han uppgifvit sig hafva blifvit rånad, men att man vid undersökning i p9liskammaren funnit, det han varit dracken, rest som en tok kring gatorne och inbillat sig att de äfventyr han sjelf sålunda blottställt sig för, härrört från rånåra Tara dd ämnar I an Am dJannaA Cal: AA 06 än