rTesonnemanger förenade. Han börjar med besöket i bazaren och beskrifver med den minutiösaste noggranhet allt hvad österlänningarne utbjuda till salu i sina magasiner, priset, fabrikatet, tillverkningsorten, användandet o, s. v., och finner deraf anledning att vidröra Turkarnes seder och bruk. MDerpå begifver han sig till de offentliga platserna, moskecrna. kassernerna, arsenalerna, hospitalerna, skolorna, tullbyråerna o. s. v. och begagnar detta tillfälle att yttTa sig öfver turkiska armeen, marinen, religionen, undervisningsverket, administrationen och politiken: allt med skicklighet. Han är lika hemmastadd i den simpla horgarens hus, som i de stores och sultans prunkande palatser och målar oss det husliga lifvet på alla dessa ställen, hvarvid han gör oss bekanta med många af Turkiets nuvarande celebriteter, med hvilka han råkat i personlig beröring. I Pera dröjer han Jlänge vid de fremmande beskickningarne och redogör noga för mekanismen af affärernas gång. Verhet utmärker sig lika mycket för ett lifligt framställningssätt som sanningskärlek. Vid första blicken finner man, att författaren sett klart och haft tillfälle till en lång granskning, samt genom sina förbindelser åtkommit mycket, som eljest är otillgängligt för fremlingen. Öfver Turkiets närvarande tillstånd förlorar han sig ej i flygtiga theorier, grundade på förutfattade meningar, utan anför facta, som han sjelf upplefvat och sett med egna ögon, hvilka äro mera bevisande och klara än de förra. Vid bedömandet af Turkiets tillstånd visar han sig ej som en fanatisk turkofag, utan berömmer opartiskt Turkarnes goda sida under det han strängt klandrar deras onda. Verket afser mindre historiska och archeologiska forskningar än von Hamers, och sysselsätter sig meTa med Stambuls närvarande förhållande, hvilket har den fördelen, att vi bli bekanta med det aldra nyaste. För resande är det af största nytta, då det på det lättaste och angenämaste sätt för honom omkring i Konstantinopel och glömmer intet som kan intressera. — SIBERIENS GULD. En liffländare, som några år såsom läkare åtföljt ett siberiskt regemente, har lemnat upplysningar om åtskilligt angående tillståndet i östra Siberien. Guldfångsten der har icke förlidne året varit fördelaktig. Den stränga vintern mellan 1843—1844 hade försenat jordarbetena. Guldvaskningen kunde icke börja förr, än i medlet af Maj. I Juni inföll en olidlig hetta och floderna uttorkade, så att arbetena måste af vattenbrist afstadna. Sedan regnade det oupphörligt, och hagelskurarne voro ovanligt svåra. I slutet af Juli hade man till och med ett starkt snöfall. Guld-produktionen utgör nu hufvudnäringen för Siberien. Den lockar dit en hop folk från europeiska Ryssland; alla lägga sig på att söka upp guldanledningar, men då en af tio finner någon sådan, som lönar sig, och som då ofta gifver 100 procents vinst, så finna de nio endast tiggarstafven. — JESUITERNAS PENNING-TILLGÅNGAR. Ått Eugene Sue i sin yandrande jude icke öfverdrifver heskrifningarne på jesuiternas penning-tillgångar, kan man sluta deraf, att deras kassör i Paris nyligen blifvit beskylld för att hafya bedragit dem på 500,000 fr., oaktadt han hade 60,000 fr. i lön om året. Då nu dertill kommer, att ingen. vidare laglig påföljd kommer att yrkas, emedan bedragaren då kunde yppa de heliga fädernas, bedrägerier, så finner man, att summan blott lärer vara en liten stickstyfver i dessa sig ständigt ökande fonder. Det lärer i synnerhet vara det täcka könet, som bidrager i stor skala till jesuiternas skattkammare. Sedan de äfven inrättat fruntimmers-föreningar ibland sig, så ingå en hop rika och förnäma ogifta damer i dessa och skänka sin egendom till de medel, som phelgas af ändamålet. — VIGTIG UPPTÄCKT FÖR SILKESODHINGEN. Ifrån Mailano berättas, att en ung flicka, dotter af en kemist, vid namn Zorb-ani, i Cremona, funnit en preparat, som, upplöst i kallt vatten, låter silkespupporna lättare afspinnas, än i hett vatten. Detta har, som man vet, utgjort föremål för forskningar. ty, utom besparing i brännmatcrialier, får det så tillkomna silket en ojemnförligt större glans och elasticitet, än det som fås genom afspinning i värmt vatten. Upptäcktens nytta är bestyrkt af lombardiska institutet. FE — EN ROMAN I VERKLIGA LIFVET. I Mönchen har nyligen en tilldragelse egt rum, som gifvit dess goda innevånare ett rikt samtalsämne. Hustrun till en skräddare vid namn Hilpert, som dragit sig från affärerna, har plötsligen blifvit förvandlad till furstinna. — Saken förhåller sig sålunda: En rik romersk furste uppehöll sig med sin unga gemäli Brissel, utan att få någon manlig arfvinge. När furstinnan åter befann sig i goda omständigheter, blef hon hotad med döden, om hon ej födde en son till verlden. Olyckligtvis förlöstes hon med en flicka, men lyckligtvis framfödde en judisk köpmansfru på samma tid en gosse, och båda barnen blefvo förbytte af barnmorskan. Gossen dog, då han var sex år gammal, men flickan deremot kom till Mänchen och genom sin verkliga mors rikliga understöd kom hon i åtnjutande af en briljant uppfostran och fick en utmärkt bildning: Imedlertid dog furstinnan, och med hennes död upphörde de betydliga bidragen till det H—ska äkta parets kassa, och deras förmögenhetsomständigheter aftogo mer och mer. — Flickan blef gift meden judisk köpman, vid namn Sch, från hvilken hom likväl smart blef skiljd; derefter blef hon hushållerska hos en herr V. Spengel, och sedan hon öfvergått till kristna läran, trädde hon i äktenskap med skräddaren Hilpert, med hyilken hon har två söner. Barnmorskan, som aflidit under tiden, har imedlertid anförtrott saken åt en andlig, och öfverlemnat det dokument, som fanns i hennes händer, bestyrkande sannfärdigheten af hennes uppgift. Fadren har nu erkännt sitt barn och insatt hennes söner som arfvingar till sin ofantliga förmögenhet, samt lärer ämna inköpa ett koteil i Mänchen åt familjen. Det för!judes äfven, att man sökt förmå hr Hilpert att förskaffa sig ett adelsbref, men dertill vill den anspråkslöse mannen ej låta bevcka sig. MM (Insändt.) Till M:lle Högqvist, såsom Ophelia.