Aftonbladet – 27 januari 1845, sida 3

förmögenhet, genom dess åtgärder, blifvit i ett nu omflyttad från den sträfsamme och redlige medborgarens till vinglarens kassa. Dess lösen Kar i alla tider varit: stort rörelsekapital! och till följd af det gehör, man deråt. gifvit, har den ena realisationen efter den andra ramlat. På 1790-talet skref em Viss herr Jöranson en diger bok, för att visa nyttan af ett stort rörelsekapital; en D v. S. (Schultzenheim) svarade; härpå medelst sina utmärkte Bref, och visade skadan af ett stort rörelsekapital, till och med om detsamma bestode af klingande mynt. Riksgäldssedlarne förkunnade hvilken mening, som praktiskt hade gjort sig gällande, och de bevisade äfven att ett stort rörelsekapital icke skyddar för penningebrist; ty äfven under den period, då man med största frikostighet snart sagdt öste ut sådane, var klagan öfver brist på rörelsemedel allmän. Ännu i dag föres samma strid, ännu i dag vill man ge ut riksgäldssedlar, men kalla dem obligationer, låta dem löpa med ränta; så gjorde äfven de gamla riksgäldssedlarne, till att börja med.