Aftonbladet – 27 januari 1845, sida 1

nn rn dr Ae skulle sätta tro till hundradedelen af den förfärliga grymhets-katalogens innehåll, som vi hafva framför oss i de samlade Tablas de Sangre,, d. v. s. Blodtaflorna. De deri uppräknade ogerningar äro väl publicerade af diktatorns fiender, men många äro likväl intygade af trovärdiga ögonvittnen. Sedan Rosas 4855 upphäft s:g till högsta makten i Argentinska republiken och till slutet af 4843, har han, enligt beräkning af blodtaflornas, ena författare, Indarte, sjelf ciivr genom andra undanröjt: 4 personer genom förgiftning, 3763 genom dolken, 453593 hafva blifvit skjutna, och 722 i hemlighet mördade, 15,600 offer fallit i de sista tio årens inbördes krig, och efter hvarje fäktning en verklig slagtning anställts med fångarne, af hvilka mer än 4600 blifvit obarmhertigt nedstötta med lansen. En af Rosas första blodsgerningar är den, som tilldrog sig den 8 Juli 48536; 110 fångna Indianer infördes från Pampas och blefvo på hans befallning förda till döden; för att ingjuta skräck hos Buenos Ayres innevånare, lät han de olycklige dussinvis rycka fram, och så blefvo de nedskjutna i folkets åsyn. Fyra höfdingar skars halsarne af i tällen, och två barn delade fädernas grymma öde. Med hvarje dag förökades de skymfliga afrättningarnes antal. Bland hundrade förfärliga exempel kunna vi hör endast detaljera några få. Kriget med pUnitarierne, — så kallade man det parti, som ställt sig emot Federalisterne, under Rosas — och de besegrades förföljelse sedermera, bedrefs med oertörd grymhet. Död åt Unitarierne!, var stridsropet och tecknet till tillgifvenhet för diktatorns person. Ett vittne, hvars namn är Jose Ramos — iiar inför toll kommissarier i Montevideo edeligen intygat, att han tjent i Rosas armå, och varit åsyna viine till, att de fångne blifvit kastrerade, innan man afskar dem halsen — samma vittne kände också en Engelsman, vid namn William, som blifvit mördad, jemte hustru och ett 7-årigt barn. — Dylika mordgerningar förekommo ofta under kriget. Rosas har uppfunnit ordet Resbalosar; han nyttjade det till sina helvetiska medhjelpare i blodsarbetet — Masorquerosp — när han uppmanade. dem till något nytt aflifningssätt. De minsta orsaker voro honom tillräcklige för de atskyvärdaste grymheter, som mera bära karakteren af en rå kannibals vilda tidsfördrif och till och med motsvara fanatiska ifrares krigsbruk i den grå forntiden. I Oktober månad 4842 kommo Masorqueros (en tygeliös soldathop) ofta om nätterna från diktatorns läger, under murarne af Buenos Ayres, för att plundra och mörda; inom tre Vveekors tid blefvo 400 oskyldige borgare ordentligt slagtade i sina boningar af desse alskyvärda. Detta skedde med egna undersåter och under fredens lugn! Under krigstågen tillgick det ännu rysligare vid Catamarcas stormning, under Mariano Maza 1842, då denne vansinnige lät halshugga 690 fångar på torget och uppstapla de fallna hufvudenai hög; de onämnbara ogerningarne begångna af Frater Aldao — en af diktatorns vyerksammaste verktyg — under den tiden han var guvernör 1 Mendeza; — dessa mörka tilldragelser öfvergå all beskrifning, och öfverträffa i ryslighet allt hvad. som föregick i Frankrike under skräckregeringen. — Och Argentinska republikens skräckregering har varat åtta år — fortfar ännu med samma raseri, och hämmas endast, då det fattas slagtoffer bland den befolkningen, som blifvit decimerad af den gudlösa slagtarhopen,. Vi tro oss hafva yttrat oss nog, kanske redan för mycket — och det oaktadt hafva vi endast på måfå slagit upp i det förfärliga registret, hyari alla dessa TYSligheter äro upptecknade. Ännu äro de likvär i gång; ännu i detta ögonblick lida hundraden plågor och tortyr till sådan grad, ätt man ej kan göra sig begrepp derom i ett kristligt land. Diktatorn Rosas karakter förråder racen, från hvilken han härstammar; han är stoltare öfver sitt anseende bland Gauchos, än öfver sin Politiska makt, hvilken han utöfvar med skoningslös grymhet. Skulle han än besitta andra egenskaper, än dem, som bilda den blodgirige tyrannen; — skulle hvad han hitintills gjort, härledt sig af politiska orsaker, och ej endast af en grym drift, så ligger det i hans eget intresse, att det göres ett slut på det borgerliga kriget vid La Plata-flodens stränder.,