Aftonbladet – 27 januari 1845, sida 1

nm m mmm än tretton ordinarie skålar voro på förhand be stämde och utdelade till sina respektive. talare och tretton sånger voro likaledes för dessa olik: skålar författade af Ploug, Borgaard, Barfod Holst m. fl: Bland dessa skålar vill jag särskild nämna den som Ploug i ett verkligen ypperlig föredrag proponerade för Grundtvig och Clausen dervid han bland annat vidrörde hurusom -desss begge män i en föregående tid hade stått :som personliga fiender mot hvarannan, men sedan försonat sig i samma stund det gällde att strida för det höga gemensamma målet: fosterlandets integritet och det danska språkets och nationalitetens närmande. Såväl Grundtvig som Clausen, begge gråhåriga, begge ännu unga i själen, uppträdde härefter och talade, den förre med sedvanlig. halft humoristisk, halft apostolisk originalitet, den sednare med denna klara, bestämda, oförfärade logik, som gjort honom med så mycken rätt till ledare af Danmarks hela liberala rörelse. Orla Lehmann utbragte skålen för Christiania, hvilken betackades af en närvarande norrman, herr Blom; Worsaae proponerade den för Upsala, hvilken besvarades af herr Sturzenbeeker, såsom gammal upsaliensis, och kand. Hummel den för Lund, hvarpå en lundensis, herr IWelter, gymnasitadjunkt Wexiö, genmälte med några flärdfria ord. En särskild skål dracks för Tycho Brahe och kLinnf, — den härtill af Borgaard författade vackra sång, hvilken afsjöngs på en gammal folkvisemelodi, hade till omqväde: Norden Blommer har på sin Vang och Stjerner på Ilimlen, och sista versen ljöd sålunda: ;Derfor skal med miegtig Klang one Jer en Mindesang, sälenge Nordens Sönner har til Visdom Trang, Mens der Blommer stande på Vang och stjerner på H:mlen.n En annan skål tömdes för Thorvaldsen och Holerg, och en för Öhlenschläger och Geijer. För Löftets Bägare, hade Ploug författat ett qväde,