Aftonbladet – 23 januari 1845, sida 2

fartsfonden för slafveriets afskaffande på S:t Barthelemy, antogs efter någon diskussion, med vilkor af framtida ersättning åt kassan för beloppet. — Hos Bondeståndet företogs i går afton Bankooch Lagutskottens betänkande. angående privatbankerna. Diskussionen härom upptog nära 4 timmar, och derunder sysselsatte man sig mera med ådagaläggandet af allt det onda som privatbankerna åstadkommit, än med frågan om en lagstiftning för dem. Många och. grundade anmärkningar framställdes imedlertid emot Utskottens förslag, och Bengt Gudmundsson hade ett annat, i hvilket många af Ståndets ledamöter instämde, och hvari förnämligast yrkades att Ståndet måtte fatta ett definitift beslut, det privatbankernas rättighet att utgifva sedlar skulle vid nuvarande oktrojers slut upphöra; och ehuru Per Sahlström och Fredr. Dahllöf m. fl. funno detta förslag — om sedelutgifningens upphörande — nog betänkligt, blef detsamma likväl vid votering, med 31 röster mot 24, antaget såsom Ståndets beslut. Betänkandet återremitterades. ST O CH H OIL. — Läsaren finner på ett annat ställe i bladet det hufvudsakliga af EkonomiUtskottets betänkande rörande elementarundervisningsverken. Detta ämne, som nu snart hos Riksstånden förekommer, är af den vigliga och omfattande natur, att det framför allt förtjenar att göra sig väl reda för, hvad som utgör skilnaden emellan det gamla och det nya systemet i afseende på sjelfva undervisningsmethoden. Härom hafva vi icke under de sednare åren sett någonting mera klart och öfvertygande, än den framställning, som professoren, nu mera biskop Agardh anförde till protokollet i den stora kommiltgen till revision af undervisningsverken år 4828. De tryckta handlingarna rörande denna kommitte äro likväl numera temligen sällsynta; och vi ha derföre ansett det både gagnande. för saken och intressant för de många af allmänheten, som ej kommit att taga kännedom af kommitteens betänkande och dervid fogade reservationer, att här meddela herr Agardbs ifrågavarande afhandling: Jemförelse emellan de tvenne olika skolsystemer, som uppkomma efter de tvenne olika principerne af klassläsning och ämnesläsning; af professor Agardh. Med klassläsningen förstår jag ej egentligen den organisation af en skola eller ett skolverk, att en enda lirare undervisar i en hel klass, eller afdelning deraf; utan en sådan princip för en skolas inrältning, till följe hvaraf man på förhand uppgjort en bestämd parallelism emellan fiera kunskapsämnen, uti hvilka lärjungen gemensamt och på en gång måste fortskrida, så att han icke kan göra framsteg i det ena, utan att tillika göra det i de andra, och att, om han fulländat det föreskrifna pensum i ett eller flere deraf, han dock ej får fortgå till vidare undervisning i dessa, förrän han tillika är behörigen för sig koramen i alla de öfriga. Det har väl icke varit så, som man i allmänhet förstålt klassläsningens princip. Man har fästat sig vid det mindre väsendtliga, att nödvändigt en lärare bör förestå hela klassen och undervisa i densamma, och således trott, att striden egentligen angick huruvida en eller flera lärare borde användas i ett visst stadium af lärjungens undervisning, en fråga, som i min tanka synes alldeles oberoende deraf, hvilket jag hoppas i det följande skall blifva klart. Det är på ofvannämde klassläsningens mera väsendtliga grundsats, som hela vårt närvarande skolsystem är uppfördt, och det icke i en eller annan del deraf, utan uti alla, icke blott uti de större kurserna, som äro för flyttningarne utstakade, utan i undervisningens aldraminsta detaljer. Dessa större afdelningar af skolan äro nemligen, enligt nu gällande skolordning: 4) Folkskolan; 2) Högre lärdomsskolan med fyra klasser; 3) Gymnasium med minst två afdelningar, åter fördelte uti ringar, och 4) Akademier; summa sju serskilda öfvergångar, hvilkas antal vid sjelfva akademien deraf ökas, att nästan alla examina, som der tagas, sällan tagas i en eller annan vetenskap, utan i flera gemensamt, ett förhållande, alldeles analogt med skolornas klassindelning. . Utom dessa sju vigligare stadier af vår skola, betraktad som ett helt, är hela undervisningen i detalj för hvarje dag och för hvarje timma byggd på samma princip. — Alla lärlingarne erhålla lika lång lexa för hvarje dag, läsa lika mycket, och intet minsta afseende göres, åtminstone i principen, på den ena lärjungens större, på den andras mindre lätthet att fatta.