Aftonbladet – 23 januari 1845, sida 1

,Stackars Lindnerb suckade Lotta. Om dt någonsin vaknar mera, så krossas du till jorden Ack sådan falskhet! Men, moster, vad kar vara orsaken?p -Ja, ser dul återtog prostinnan med ett slug smålöje, jag har verkligen gissat något dylikt — för si öfversten har jus patronatus; presten : den socknen dog i höstas, och då drefvo de på Lindner att i hast ta pastoralexamen, och så läste han natt och dag, fastän Klasmark säger at! ban icke behöft läsa ett ord; men Lindner ha misstroende till sina kunskaper — han vakade och läste, som du vet, hela vintern och sjuknade slutligen in i denna stygga febern; men pastora tet skall just nu ges bort, och Lindner kan inte söka det. Förstår du, det är fröken Julias man som skall ha pastoratet; det är det enda arf de kunna lemna henne; ty eljest är hon faitig som en skåpråtta — der är nog någon annan i kikaren nu.n Kan folk vara så dåliga?) frågade Lotta me förundran i sin blick. Ja visst barn, den der frun och hela ynglet ir sådant. Ack min Gud, hvad de plåga gubpen och den der lilla gåsen, hans systerdotter, let är synd och skam åt! Gubben får knappt eld på sin kammare; men gubevars i fruns rum kan nan steka flugor, och der är fint och grannt så utt det förslår. Om Lindner vaknar, sade Lotta, så göm orefvet och tala ej om det; han kunde dö deraf., Ah, jag är nog försigtig — jag tar det med nig och lägger det i min syask; der Jigger det äkert. 255 ———