Aftonbladet – 23 januari 1845, sida 1

ärde män vilja förespegla oss, att det iden subtila teorien är en stor skillnad mellan dyrkan och tillbedjande? . Skulle då desse herrar ännu aldrig Ihafva besökt en vallfartsort, ännu aldrig hafva gilvit akt på det naturkraftiga känslosvallets och det oroade samvetets förvirring hos den blindt troende råa massan? Med handen på hjertat måste hvar och en bekänna, att han icke sjelf tror på jden praktiska tillämpningen af denna teori. Men hvarföre skall man då icke bedraga folk, om det blott. sker för ett fromt ändamål? Hvarföre skulle icke t. ex. den undergörande rocken i adertonhundra år underbart hafva dödat mått och mal och hela lilla hären af nattfly, icke underbart hafva neutraliserat inflytandet af syrgasen och fukten? Om man, på Jesu tider också icke kunde tillverka så konstiga väfnader och af sådant tyg, och Kristus visserligen kristligare vetat använda penningar än på en så luxuriös, dyr klädnad: så falla dessa skrupler af sig sjelf, ty klädnaden gjorde sig sjelf, gömde sig undan förstörelserna i staden Trier, och sålunda är i sjelfva verket undret icke på långt när så underbart, som den helige Januarii blod i Neapel, som Kristi bordsduk, hvilken jag sjelf sett hos St. Johan i Lateranen, eller ens som kapellet i Loretto, med hvilket eit par englar nattetid flugit öfver Adriatiska hafvet. — Gud bevare oss arma tyskar, upplyse våra gudfruktige furstar och låte det trägna sträfvandet hos folken till andlig och sedlig bildning icke inslumra! Då skola tilldragelser, lika med dem i det af naturen så rikt välsignade Spanien och Italien, icke hos oss vara alt befara. Kristendomen skall lysa allt djupare i mörkret, om vi icke upphöra att tillbedja Gud i anda och sanning. Med dessa ord tager jag afsked af den kyrka, hvars sträfvanden jag icke förstår att förena med Jesu anda. Gud hjelpe nådigt för framtiden. Breslau den 45 December 41844. Dr. Regenbrecht, professor vid kungliga universitetet. RIESDAGEN. UTSKOTTS-BETÄNKANDEN Allm. Besvärsoch Ekonomiutskottets betänkande JM 117, i anledning af väckta motioner rörande förändringar i rikets elementarläroverk. De till utskottet rörande denna fråga remitterade motioner hafva blifvit väckte inom Adeln, Presteoch Borgarestånden, nemiligen af: 4) Hr Westerstrand, P., som, erinrande att uppfostran till medborgare bör föregå den till lärd men att denna grundsats icke vid elementarskolorna följes, har föreslagit att både läroämnena och den ordning, hvari de förekomma, måtte förändras, samt elementarskolorne, med bibehållande likväl af gymnasierne, annorlunda och till en del i likhet med nya elementarskolan inrättas; och har Hr W. äfven uppgifvit den plan, hvarefter dessa förändringar borde ske. 2) Prosten Almqvist, som andragit, att den allmänna karakteren hos gamla skolan bestått deri, att den utgjort en föreläsningsoch förhörs-anstalt, med tillhörande hemläsnings-system samt alt den nu framställer, hvilande på 1600talets skolsystem, ett besynnerligt aggregat af nytt och gammalt, utan inre organiskt sammanhang; att de serskilda skolorne utgöra flera olika slag, med olika syften, styrelser och metoder, hvaremot nya elementarskolan utgör att fullständigt, sammanhängande läroverk, lemnande i alla delar den för inträdet vid akademien nödiga undervisning, som är fördelad på de öfriga läroverken. Utredande hur nödigt det är att återföra undervisningsverkens spridda och med hvarandra i strid varande elementer, till ett enda, sammanhängande och inom sig fullständigt utbildadt elementarläroverk, och under förutsättning, att tiden mögnat den öfvertygelse, att statens väl beror af skolans återställda välstånd, liksom mensklighetens framtid af ungdomens uppfostran, har motionären föreslagit, att Rikets Ständer under innevarande riksmöte ville upprätta förslag till de allmänna grunder, hvarpå de för sin del önska, att läroverkens reform måtte företagas, samt detsamma till K. M. öfverlemna, med den önskan, att K. M. måtte till näst sammanträdande Ständer afgifva i proposition en fullständigt utarbetad plan för Svenska Elementarläroverkets definitiva organisation, hvartill en glad förhoppning blifvit väckt af den framställ