Aftonbladet – 22 januari 1845, sida 3

Hrr Stöins, d Auberts och Sacks andra soire Denna talrikt besökta musiktillställning utmärk sig genom åtskilliga Både för kännare och profar ganska intressanta partier; men det oaktadt neka ej, att vi af en så talangfull konstnärstrias dock hi de väntat en i en mera artistisk anda uppställd r pertoir. Ty uti ett soirceprogram bör god ensen blemusik bilda kärnan, och de på den enskildes br: vur beräknade solosakerna, såsom mera tillfälliga o1 namenter, spärsammare användas. Denna sats vinn dubbel tillämplighet, då soireegifvaren ej är en fren ling, hvilken det måste ligga om hjertat att vid si uppträdande inför en allmänhet, för hvilken han ä obekant, presentera sig uti den möjligast fördelakt:g dager. Denna soirtes arrangörer äro fixerade hi städes, deras artistiska reputation är tillräcklige stadgad, och då de dessutom hafva 35 aftnar att för dela sina effektnummer på, så borde de i detta a! seende icke underlåtit en ekonomi, hvilken bjöds bi de af smaken och klokheten. Beethovens trio Es-dur, utförd af soiregifvarne, bör jadesoiren, i egenskap af dess enda egentliga ensemblc nummer. Ehuru den, jemte den mindre B durs-trior ir den minst spelta bland denne mästares trios, bä den, förnämligast hvad den herrliga menuetten oc ullegrettot vidkommer, onckligen stämpeln af Bectho vens höga ande. De egna vändningarne i tankefölj len, den betydelserika, men hemlighetsfulla dialo sen mellan stämmorna, framkalla hos den upp närksamme åhöraren, helst om han hör pjesen fö örsta gången, samma spända oro, samma tvifvel iktiga väntan, samma slutliga lugnande, som ha erfar genom en dramatisk illusion. Härvid förut sättes, att spelarne ega den sällsynta förmågan at med objektiv. sanning individualisera dessa bilder sädane Beethovens fantasi skådade dem, och ej ge nom en poesilös behandling bortdraga den lätta slöja som gifver dem cen så romantisk färg. Man kan vä säga att föredraget, hvad piano-och violoncellstäm morne vidkommer, vid detta tillfälle knappt lemnad något öfrigt att önska; violinpartiet behandlades der mot denna gång icke med den idealitet, som ovill korligen erfordras vid återgifvandet så väl af denna som at Beethovens tonskapelser i allmänhet. Hr Stein gaf ett dubbelnummer af egen komposi ion; i den ena pjesen Nach Osten (transkribera äng) möttes vi af en enkel vacker melodi, me ntressanta harmonier; länge dröjde det dock e örrän den vilda fingergymnastiken börjades, vilken vi endast inhemtade hvad vi visste föru 1emligen att hr Stein besitter en ovanlig färdighet