Aftonbladet – 22 januari 1845, sida 3

berg, hår jag, i förmodan att denna dom änm ej vunnit laga kraft och med:den kunskap on verkliga förhållandet, som jag, under de tio å jag bott 17, mil från Degeberg, haft tillfälle at inhemta, funnit mig, af samvetspligt och uta ringaste yttre uppmaning, kallad att i saken af gifva följande vittnesbörd: 4) att jordbruket vid Degeberg, under de nyss nämnda tio åren, så vidt jag kunnat förstå, oci efter flera i orten boende kunniga landtmän sammanstämmande omdöme, varit i betydligt och oafbrutet framskridande. 2) att till detta framskridande hört, ej blott er jemnt fortgående förbättring af den gamla åker jorden, utan äfven omläggning af nya fält, son år efter annat blifvit densämma tillagde af del ouppodlade och dels illa häfdade iärker, hvilk. tillfallit egendomen vid laga skiften å några un derlydande hemman. 3) att sådana nya fält under första åren efte deras omläggning naturligtvis varit mindre bör diga, än den gamla jorden, men att, detta oak tadt, aldrig någon egentlig missvext, mig vetter ligen, inträffat vid Degeberg under förenämnde år, utan att grödorna der 1 allmänhet varit ut märkt vackra, — visst icke sämre, utan synbar ligen vida bättre, än grannarnas. 4) att trädgårdsodlingen, i synnerhet under de sista åren, gått ganska mycket framåt, så att gårdens närmaste omgifningar, hvilka förut visa endast kala berg, nu mera förskönas af smakfull: trädgårdsoch parkanläggningar, som höra till de vackraste i orten och årligen utvidgas. 3) att landtbruksinstitutet vunnit allmänt förtroende, hvarom säkrast bör kunna dömas deraf att när elever eller rättarelärlingar skola utnämnas till friplatsar, sökandernas antal vanligtvis mångdubbelt öfverstiger platsernas. 6) att skickligheten hos de elever eller rättarelärlingar, som utgått från institutet, tvifvelsutan varit ganska olika, allt efter hvarderas anlag och flit, men alt detta icke synes böra läggas insti tutet till last, då enahanda förhållande inträffar, och nödvändigt måste inträffa, med hvarje läroverk, der ett större antal, olika danade och förut mer eller mindre bortskämda, menniskor skola bildas. i 7) att likväl en mängd af dem, som fått sin bildning vid Degeberg, erhållit förmånliga platsar, dels såsom Törvaltare af stora egendomar, i fall de, efter fulländad kurs, utgått som elever, och dels såsom inspektorer med stora löner, om de utgått som rättarelärlingar, utan att missnöje med sådana personer i allmänhet varit spordt. 8) att jordbruket hos possessionaterna omkring Degeberg ögonskenligen tilltagit i rationel behandling, sedan institutet kom i gång, och att ingen af dessa possessionater lärer kunna neka, det han, till gagn för sin landthushållning, verkligen lärt något från institutet. 9) att jag icke känner, hurudant utseendet på stället var under sista vår, då jag redan hade rest från orten, men att jag ganska väl har mig bekant: att sädesvegetationen på Degeberg gemenligen om vårarna är sen, emedan såningen göres..djupare, än efter det vanliga bondmaneret, hvaremot vexten, just af samma skäl, skjuter fortare och håller bättre ut, längre fram på somrarna: att klöfverodlingen på Degeberg alltid bedrifves med största noggrannhet; men att klöfvervallarna der, som annorstädes, tagit betydlig skada under de sistförflutna torkåren; och slutligen 40) att jag många gånger hört ägaren af Degeberg beklaga sig deröfver, alt han måst använda ej blott det allmänna anslaget och hvad som influtit för betalande elever, utan äfven egendomens afkastning, till institutets underhåll, hvarigenom han blifvit satt ur stånd att göra de förbättringar å sina byggnader, som han sjelf funnit nödiga, men hvilka han trott sig tills vidare kunna på eget bevåg uppskjuta, då han väl känt sin pligt att ingen kostnad åsidosätta för institutet, men anselt sig ej vara allmänheten någon reda skyldig för vården af sin enskilda egendom. Hvad nu är sagdt utgör blott ett villnes intyg; men man skall ej kunna rättvisligen förebrå detta vittne, att det uppsåtligen talat osanning, vare sig af rädsla, mannatnån eller — pratsjuka. Stockholm den 20 Jan. 41845. J. G. Richert. Arr Steins, dAuberts och Sacks andra soiree.