Aftonbladet – 22 januari 1845, sida 1

NNE SYLT RENEE NS EANSONRNON TES TINAS LENO GENER ENA ERT Ja, du har rätt, sade gubben buttert. Se här — låt mig fatta er hand, herr magister — jag håller af er — om en gubbes vänskap har något värde, så har ni fått en julklapp af mig också. : Jag fattade gubbens hand. Gud skall veta huru djupt jag kände värdet af hans gåfva; jag tryckte en kyss på den magra handen. Inte så! sade gubben, mera vek än vanligt. Inte så! men, herr magister, blif en god menniska och pröfva lifvet; ni får lära mycket, men hoppas på Gud.n Min goda many, afbröt öfverstinnan med ett förnämt smålöje, vi skola vara glada på julqvällen, vi skola ej fördjupa oss i betraktelser. . Jag för min del tror, att man kan vara glad, just i att hoppas på Gud, yttrade öfversten, kort och bestämdt. Pappa har sina egna åsigter af allting, hviskade Julia till mig. Jag såg på henne förundrad. Dessa ord hafva plågat mig alltsen; han har sina egna åsigter,, sade Julia, då mitt hjerta svälde af kärlek till den gamle, hvars vänliga ande springer opp som en källa i öknen, bottenklar och ren. Sina egna åsigter, — ja Julia! — Gud har också sina egna åsigter. Det är dumt att grubbla. Julia menade vil; hon såg att jag var skakad, Var rörd — hon tog det för missnöje. Qvinnan är skapad att lik en passionsblomma slingra sig kring mannen och gripa om hans hjerta med sina klängen. Hon älskar sin far och ville ursäkta honom äfven inför mina misstag — så var då.