Aftonbladet – 22 januari 1845, sida 1

upplysande, ha vi med nöje villfarit denna begäran. . Imedlertid är det med tillfredsställelse Red. kan nämna, att EkonomiUtskottet, uti ett nyligen inkommet betänkande, för hvilket vi innan kort skola redogöra, yttrat sig ganska bestämdt för en reform i den nyare tidens anda; och man bör således ändtligen kunna hafva åtminstone en skymt af höpp, att komma ett afgörande steg framåt i denna fråga. För närvarande vilje vi blott för egen del besvara ett par spörsmål, som den ene Insändaren i Biet ställt till Aftonbladet. Ins. invänder nemligen först, emot den undervisningsmethod, som nyttjas vid elementarskolan,, att den är en svensk uppfinning. Detta är raka mo!satsen af den taktik, som de konservative annars nyttja Ty det utgör vanligen just en af deras stående fraser, när fråga är om en reform, att förkasta den såsom osvensk. Men om nu ock elementarskolans method vore en svensk uppfinning, månne väl deri är något ondt, då resultatet deraf visat sig så fördelaktigt i jemnförelse med det gamla skolsystemets? Vidare spörjes, i sammanhang härmed, hvarest den svenska uppfinningen funnit efterföljd i andra länder. Vi bekänna att vi ej äre tillräckligt hemma i pedagogikens annaler, för att kunna lemna ett bestämdt svar härpå; men deremot känna vi, och skulle kunna ur tyska tidningar framdraga åtskilliga bevis på, att en stark rörelse i Tysklands litterära verld är å bane emot det rutna härutinnan, på de ställen der det ännu bittills bibehållit sig. Om vi ville pråla med citerandet af namn, så skulle vi äfven kunnä säga, alt en Zerrenner, Klumpp, Bencke, m. fl., enligt hvad tyska tidskrifter gifva vid handen, pröfvat ett nytt skolsystem, som, efter hvad det synes, nära liknar det nyare härstädes. Deremot kunna vi mera speciellt underrätta Insändaren och andra spörjare, att framskridandets representanter, i fråga om den tyska skolbildningen, i synnerhet bittert angripa det Bäjerska skolsystemet, och att just detta system, enligt hvad man finner af deras uppgifter, synes närmast likna den gamla skoloch gymnasii-methoden härstädes, både i bänseende till klassläsning och. de döda språkens företräde såsom hufvudsak i bildningen. Om detta och mera kan Insändaren bland annat inhemta en ganska lärorik kunskap i en brochyr med titel: Von der sinkenden Wirksamkeit der Deutschen Gymnasien, von Albertin. Vi införa nu det till Red. lemnade svaret på Insändarens artikel: Ytterligare belysning öfver det gamla skolsystemets dyrhet i jemförelse med det nyas. Rörande detta ämne, hvaröfver jag i Afionblade Jr 256, för sistlidet år, införde en belysning, hafve 9.ne Insändare gjort anmärkningar, nemligen den enc i Aftonbladet A: 278, den andre i Biet, N:ris 293 294, för sistl. år. Ins. i 2 278 af Aftonbladet vill hufvudsakliger fästa sig vid den kalkulerade årsafgiften för (af? lärjungarne vid allmänna undervisningsverken i Stockholm och tror sig kunna visa, att den blifvi uppskattad vida högre, än hvad den i sjelfya ver ket är,. I stället för bevis, gör han sedan en förutsättning af hvad han tror sig kunna visan, sägande, att det hade blifvit klart, om jag behagaf vinhemta de der enskilda intygen från lärarne sjelfVvan, m. m., i hvilket fall jag skulle fätt se och veta, att i de allmänna skolor, hvarifrän dessa beriktiganden äro tagna, årsafgifterne äro: i den ent med något öfver 400 lärjungar och 4 lärare, tillsammans 996: 32, i stället för 3866: 32, hvartill dc för 400 skulle uppgå, om hvarje gosse betalde 38. 39; samt i den andra, med 470 gossar och 3 lärare 534, i stället för 6573: 16. Man ser häraf, att Ins. a) vill förringa mina uppgifters sannolikhet genom föregifvandet, att de icke blifvit hemtade ifrån lärarne sjelfva; b) styrka detta föregifvande genom uppställandet af 2:nc räkningar hvilka han fordrar, att man skall tro vara grundade på enskilda intyg af lärarne sjelfva, ehuru han icke behagat för det antagandet anföra något ringaste skäl Hvad nu först och främst föregifvandet angär, så är det 4:0 förhastadt, emedan Ins. bort veta, att en af de auktoriteter, jag åberopat för mina uppgifters tillförlitlighet, sjelf var lärare vid en lägre apologistskola i Stockholm, när han -sammanskref sina underrättelser om Stockholms stads undervisningsverk, och att en annan, ehuru ställd på en vida högre