Aftonbladet – 16 januari 1845, sida 1

sidenten hyste dock ännu det hoppet, att de fördelar, som skulle tillfällit landet genom nämnde traktat, ännu stodo att erhålla. Öfvergående till stater utom Europa, underrättar Presidenten kongressen, att ännu icke någon officrel underrättelse ingått om afslutandet af någon traktat med China; men man hade all förhoppning, att underhandlingen derom skulle lyckas. Härefter följer en vidlyftig framställning al förhållanderne till Mexiko och Texas. Presidenten framlägger deorsaker, hvilka, enligt hans åsigt, göra det till en pligt för Förenta Staterna, att intervenera i striden emellan Mexiko och Texas, nemligen den osäkerhet, som krigstillståndet i Texas medför för de stater inom unionen, hvilka gränsa till denna republik, och nödvändigheten att förekomma någon tredje (icke-amerikansk) makts intervention. Förgälfves hade Förenta Staternas regering flere gånger erbjudit den Mexikanska sin bemedling, till biläggande i godo af striden med Texas, och det återstod således icke något annat alternatif, än att göra ett slut på striden genom afslutande af en traktat om Texas införlifvande med Förenta Staterna, hvartill Texas var hågadt Sedan afslutandet af denna traktat, hvilken under kongressens sednaste sammanvaro blifvit densamma förelagd, har Mexiko träffat anstalter att förnya kriget emot Texas, och det under botelser, som håna alla menskliga och kristliga känslor. Anledningen dertill har utan tvifvel varit den förutnämnda traktaten, och Förenta Staternas regering har derföre sett sig nödsakad göra föreställningar hos Mexikanska regeringen. Mexiko har otvifvelaktigt ingen rättighet, att längre sätta allmänna freden på spel genom en onyitig och olycklig strid; i Europa skulle en dylik sakernas ställning redan för längesedan hafva upphört att tolereras. Det är i alla fall säkert, att om kriget åter utbrister, folket i Förenta Staterna icke med likgiltighet skall åse densamma, och att neutraliteten komme att kränkas, oaktadt alla federalregeringens bemödanden att upprätthålla densamma. Texas har blifvit befolkadt genom utvandrare från Förenta Staterna, hvilka både af Spånien och Mexiko uttryckligen blifvit inbjudna att der nedsätta sig. Dessa. emigranter hafva i sina förra hemvist efterlemnat vänner och anförvandter, hvilka, ifall striden förnyas, icke skulle undandraga dem sin hjelp, och lika litet skulle det vara möjligt att hålla de Indianer stilla, som bo i de till Arkansas och Missouri gränsande trakter och i sjelfva Texas. För öfrigt har Mexiko icke något: skäl att föra klagan öfver Förenta Staternas hittills iakttagna förfarande; traktaten om Texas införlifvande med unionen fråntager Mexiko ingenting, ty Texas är, äfven denna traktat förulan, förloradt för Mexiko. Texas sjelfständighet har redan blifvit erkänd af flere bland jordens förnämsta makter, och Texas har fullkomlig rättighet, att efter behag besluta om sin poliliska ställning, således äfven att öfverenskomma om sitt införlifvande med Förenta Staterma. Mexiko sjelf borde fröjda sig öfver denna åtgärd; ty sedan den i 9 år förgäfves förda striden visat fåfängligheten af dess sträfvanden att åter eröfra Texas, skulle Mexiko, såvida Texas icke slöte sig till Förenta Staterna, hafva alt befara, att Texas innan kort företoge ett eröfringskrig emot de närgränsande mexikanska provinserna, för atl konsolidera sig, och nya ändlöså krig i sjelfva hjertat af Mexiko skulle deraf blifva en följd. Det ligger derföre i Mexikos intresse, att åt Texas till skaffa sig en fast gräns, och att Förenta Staternes regering vid fastställandet af denna gräns ämnat sorgfälligt afse Mexikos intresse, visar sig redan af den omständigheten, att fördraget om Texas införlifvande med unionen icke innehåller några bestämmelser rörande gränslinien, utan låter detta bero på vidare underhandlingar. Mexiko: har hotat Förenta Staterna med krig, i fall fördraget om Texas införlifvande ginge i verkställighet. Denna hotelse har dock naturligtvis icke kunnat hafva något inflytande på Förenta Staternes regering; ty huru mycken ovilja både hon och folket i Förenta Staterna i allmänhet känner för krig, så hyser regeringen dock icke ringaste tvifvel derom, att folket heldre skall bjuda spetsen åt alla händelser, än låta sig föreskrifvas såsom fredsvilkor, att afbålla sig från afslutandet af ett fördrag med en sjelfständig stat. Under dessa omständigheter har federalregeringen så mycket mindre kunnat finna någon anledning att frångå fördraget om Tex:s införlifvande, som ett hufvudskäl, hvilket gjorde at! den ej antogs af senaten under förra sessionen, nemligen att allmänna tänkesättet i Förenta StaETS TITTAR ANN CS MN mA TRE JR M—nM—L