Aftonbladet – 16 januari 1845, sida 1

så noga, som en fångvaktare rummen i det fängelse, till hvilket han har nycklarne. Då magistern första söndagen tog sitt inträde i församlingen, gaf han en ordentlig och noggrann beskrifning af helfvetet och uttalade förbannolsen öfver all verldslig lärdom, alla nöjen, alla förströelser, musik, dans, målning, allt med ett ord, af hvilket den bildade menniskan finner sigroad; allt detta var synd, men störst bland alla högmodet att vilja veta mera än andra, den fåfänga lustan efter fåfängliga kunskaper om det som ändligt är. Magistern hade för redighetens skull indelat de evig iga qvalens hemvist i tio stora afdelningar, efter de tio budorden. Alla dessa voro, om jag ej misstager mig, i nedra våningen, och med dundrande stämma, och liksom i yttersta ansträngning af sina krafter, predikade magistern ungefär så bär: 2 Femte budet. Den i sina synder mördade står kräfjande sitt blod tillbaka från mördarens hand och tilltalar honom med:vredens ord: du förstäckte mina nådesdagar, hade du icke beröfvat mig lifvet, så hade äfven jag kunnat få förplåtelse och blifva frälst från denna plågan. Mörämm ) Författaren har ej kunnat neka sig det nöjet, att här ordagrannt afskrifva den mästertig a beskrifning på helfyetet, som står att läsa i den är 4844 hos Huldberg i Fablun tryckta folkskriften: Ännu ett af tidens tecken al S. M. Adjunkten P. A. Åkeorlund. Då man kan skrifva och sprida bland folket sådane saker i tryck, finnes intet skäl att missfan att det ju icke äfven :;4er muntligen och an predikstolen.