Aftonbladet – 14 januari 1845, sida 3

rande, skall. minneskonsten, hittills ansedd som ett appanage för vissa invigda — merendels charlataner — Blifva allås gemensammä tillhörighet och ett skattbart vehikel för :inhemtandet af alla åndra vetenskaper. Reventlow har nyligen i Leipzig öppnat en kurs för inhemtandet.af hans konst, och bestämt sig att deröfver. meddela tio föreläsningar. — Konung Erik XIV:s skalderykte har åter lidit åverkan. Såsom förut är kändt, har akademiadjunkten Böttiger uti en serskild uppsats framställt grundade tvifvelsmål i afseende på de poemer, hvilka man i sednare tider allmänt tillerkännt denne konung. Utom allt tvifvel har han satt förhållandet med den s. k. visan till Carin Månsdotter, hvilken befunnits vara rätt och slätt en öfversättning från Opitz, gjord, likasom originalet, efter Eriks död. Vi hafva att meddela en ny upptäckt på samma fält. En af de yngre tjenstemännen i riksarkivet har nemligen, vid genomgåendet af en samling genealogica och grafskrifter, funnit en gammal handskrift af det bekanta epitaphiet öfver Pehr Axelsson Baner och Nils Sture, hvilket man först gissningsvis och sedan bestämdt uppgifvit såsom härflutet ur Erik XIV:s skaldeådra. Sistnämnde manuskript, som har alla tecken att vara samtidigt med de ädlingars död, hvilkas bragder det besjunger, bär tillika den anteckning, att sannskyldige författaren är ingen annän, än kyrkoherden i Stockholm; Lars Gestring. (Morgonen.) — YTTRÅNDEN AF KEJSAR CARL DEN STORE. (Ur en gammal krönika.) Då Carl den store besökte skolan i Paris och deltog i ungdomens examinerande, fann han att borgareoch bondesönerne i kunskaper vida öfverträffaåde adelns barn. Till de förre yttrade han: Fortfaren j ynglingar, såsom j börjat, att förvärfva eder flitens lof och belöning! Eder villjag förskaffa penningar och gods, och värdera eder framför andra; af eder vill jag göra stiftsherrar, biskopar och påfve, j skolen regera land och folk, och hafva äran att sitta vid min högra sida. Men j andre morsgrisar (sade han till de unge adelsmännen), som kommen med krusadt hår och förliten eder på edra föräldrars rikedom, ära och stånd, tillbringen eder tid i lättja och vällust, hvarken akten eller lyden en Romersk kejsares befallningar eller -måajestät, eder skall jag icke bry mig om, utan till alla hedersplatser framför eder föredraga dessa fattiga och ringa, emedan j försummen edra studier och icke viljen af andras exempel och goda läror läta eder sporras till dygd, vishet och hvad som är berömligt. Men om jag skulle finna att j med tiden blifven flitige såsom edra kamrater, och jemngoda med dem, så skolen j också för edert stånds skull blifva andra föredragnan. — E n äregirig kaplan lät en gång genom sin hustru och några hofmän anhålla om ett biskopsstift. Men kejsaren gaf dem till svar: Jag har redan lofvat bort det ät en fattig, men skicklig man; det behöfves derföre en kejsare, att hålla hvad han lofvat, och icke pätränga Herren någon, hvars lefnad och seder han icke känner, och huruvida han är skicklig och duglig nog för ett sådant högt embete. TR RE a Fen a