Aftonbladet – 14 januari 1845, sida 1

JUVE alldels dl dlUUU Utlad SaUudlit SAVIU, HER Fn laren Gud bevara oss, helst sådant anslag nu endast skulle leda till nyå anspråk vid nästa riksdag. Talaren ansäg de untterordnade skolorne till sitt vä-sende oduglige; ty hur kunde begäras att den, som tillbragt två år uti en såden skola, skall hafva inhemtat erforderlig skicklighet i jordbrukets utöfning, då man i allmänhet dertill behöfver en hel lifstid? Om desse inrättningar i stället organiserades som slöjdskolor, vore det visserligen hättre; men då meningen icke är sådan och vi redan hafva ett tiliräckligt antal skolor, hvilkas resultater ännu icke mognat, afslog talaren helt och hållet anslaget för de nya skolorna och begärde äterremiss af utlåtandet i denna del. Flera af Ståndets ledamöter hördes häri instämma. Anders Ericsson från Gefleborgs län trodde, att em laudtbruksskola behöfdes i hvar socken, om man skulle draga någon fördel deraf. Wäderbrunn hade tillkommit genom en orättvisa, den talaren ogillade och fann ovärdig ett hyfsadt folk. Beträffande öfrige af Utskottet föreslagne nya skolor, afstyrkte talaren allt anslag dertill, och yrkade i följd deraf återremiss. Efraim Larsson från Elfsborgs och Tobias Lind från Göteborgs och Bohus län instämde. Henrik Andersson från Örebro län: Bet föreföltk talaren besynnerligt, att Utskottet hvarken vid denna eller föregående punkt. till betiandling upptagit de motioner, hvilka blifvit i Ståndet väckte, angående indragning af landtbruksinstituter, det såg ut som Utskottet hade haft för afsigt, att genom en föregående pröfning åstadkomma bifall i nu föredragne anslagsfrägor, för att sedermera desto lättare biifya motionerne qvitt med den vanliga frasen, att något icke vore att dervid tillgöra, sedan Ständernas pluralitet godkänt Utskottets förslag. Hvad angick Wäderbrunn, förenade sig talaren med Kihlblom och trodde lika med Trysen, att man borde bedja Gud förskona oss från anslagen i öfrigt. Per Nilsson från Christianstads län kunde ej till fem nya landtbruksskolors stiftande lemna bifail och. ville med hänsigt till Wäderbrunon instämma i Kihlbloms mening, men från det klander som blifvit 1tiradt mot. de öfrige redan organiserade landtbruksskolorne, ville talaren undantaga Orup, som, inköpt på aktier för tjugutvå tusen riksdaler banko, skötes mycket väl och omsorgsfullt, och hvarest delägarne uppdragit förvaltningen åt en skicklig föreständares som derstädes danat flere duglige rättareelever, de der sedermera kunnat villkora sig nära tusen riksdalers lön, hvarföre talaren önskade, att anslaget för detta institut höjdes till tvåtusen riksdaler; yrkande. för öfrigt afslag och återremiss å Utskottets framställning. Petter Pehrsson från Jönköpings län ville upplysa, att Bondeståndets ledamöter i Utskottet sökt, så vidt möjligt varit, motverka anslagen och reserverat sig mot pluralitetens åsigter; yrkade afslag å Utskottets tillstyrkande i fråga om alla landtbruksskolorne utan undantag. Anders Jönsson frän Östergöthlands län instämde. Jan Andersson från Upsala län kunde icke bevilja något. anslag till landtbruksskolor, och lika litet medgifva någon särskild förhöjning för Orup, enär sädant vore ett farligt prejudikat. Ola Svensson från Malmöhus län: Tal. hade aldrig sett de omhandlade landtbruksskolorne, med un— dantag.af Örups, om hvars anläggning han på grund af egen kännedom meddelade åtskilliga upplysningar, med förklaring, att skolan väl svarat till sitt ändamäl. -hvarföre han ock ansåg den framför Degeberg berättigad till understöd. — Jöns Jönsson, Per Pålsson, Per Jönsson från Christianstads län instämde. David Andersson från Hallands län: Tillen hörjan får jag förutskicka det förklarande, att jag icke uppträdt för att tala i egen sak, enär Halland är en fattig provins, som troligen icke mäktar anskaffa den egendom, som fordras såsom vilkor för anslagets åtnjutande. Med anledning af hvad i detia Stånd blifvit i förevarande ämnen framstäldt, trodde jag väl, att man borde motarbeta anslagens förhöjning i allmänhet, i anseende till våra kommittenters. behof af lindring i sina skattebördor; men med den. kännedom jag i ämnet förvärfvat dels genom resor och dels genom personlig bekantskap med elever, som från landtbruksskolorna utgått, måste jag, huru obehagligt det än kan läta, för mina ståndsledamöter erkänna, att jag delar den öfvertygelse med pluraliteten af Utskottets ledamöter, att dessa skolor kunde vara för landet gagneliga. Vi måste erkänna, att vi icke komma särdeles långt med värt jordbruk, så framt dess förkofran skall bero af oss sjelfva och om vi sakna exempel till efterföljd. En mindre förmögen man kan icke äga råd att experimentera förr än han sett försöken lyckas på annat håll. Jag vill härmed icke hafva uttryckt, att jag anser de possessionater, som anställt dylika försök, hafva dermed uträttat något egentligt gagn, så framt hufvudgården, såsom vanligen är. fallet, blifvit väl skött, men de underlydande ströhemmanen varit af dessas åboer mindre väl häfdade. Härmed må nu förhållandet vara huru som helst, bör likaväl medgifvas, att de större possessionaterne äro de, som skola föregå med exempel och att vi hafva dem att tacka för dan odlingsgrad, dit vårt landtbruk nu stigit. Då tillfälle erbjöd sig att åt allmogen bereda några fördelar i detta hänseende medelst inrättande af landtbruksskolor, trodde jag att man icke borde motsätta sig det nyttiga, som genom dessa stiftelser kunde vinnas, och att man icke borde i detta Stånd misskänna den uppmärksamhet medständen cegnat åt ett ämne af så vigtig beskaffenhet. Jag kan således icke gilla den åsigt, som här biifvit uttalad, att vårt landtbruk icke behöfver göras bättre. Om det nu kommit långt, tror jag, att det genom ändamålsenliga stiftelser efter ett och annat tiotal af år skulle komma ännu längre; ty Ingen gräns gifves för forskningen. Dä den fattige jordbrukaren -behöfver föresyn i goda och nyttiga erfarenhetsrön, trodde jag mig också böra med tacksamhet emottaga de medel, hvilka de öfriga Ständen funnos -beredvilliga anvisa till ifrägavarande, för riket särdeles gagneliga och nyttiga föremål; och ehuru Halland sannolikt icke deraf varder delaktigt, tvekar jag dock icke att ar innerligaste öfvertygelse om gagnet af de föreslagna landtbruksskolorne tillstyrka ifrågavarande anslag. Beträffande särskildt . Väderbrunn, är det ing in ing i laca Falaltsoon Pe galunda m mening att. gilla RE He ra AV IA