Aftonbladet – 11 januari 1845, sida 1

SPORIVA, OM SAMMIT SB RVDAFAS SNI: RT? KUND, em vå Tr till hvars utredning den blifvit öfverlemnad, derom yttrat uti dess under JM 29 afgifne betänkande, deri Utsk, uttalat den åsigt: att privatbanker må bibehållas, emedan de, riktigt förvaltade, kunna i vissa delar, bättre än utgreningar af riksbanken uppfylla landsorternås beliof, hvartill dock hörer ott dessa banker äro ändamålsenligt organiseråde, kontrollerade och till sedelstocken-begränsade.n Öfrige här ofvan upptagne frågor hafva de förenade Utskin förehaft till pröfning i ett sammanhang och meddela nu deröfver sitt utlåtande. Beträffande dervid till en början frågan huruvida en fullständigare lagstiftning i ämnet, än den som för närvarande finnes, må vara behöflig; så enär sex privata banker redan finnas, och Utskin måste instämma uti den af flera motionärer uttalade åsigt, att deras indragning vid octroytidens snart förestående slut skulle, i fall de icke genom andra kreditanstalter ersattes, helst under närvarande ändock bekymmersamma penningeförhållanden, bringa landet i en allmän förlägenhet, samt den författning, i kraft hvaraf enskilde banker äro tillåtne, eller Kgl, kung. af d. 14 Januari 1824, jemnförd med 45 kap. Handelsbalken, uppenbarligen är ofullständig, ej mindre ud föreskrifterne om de för allmänna säkerketen nödge garanti ier vid enskilde bankers stiftande, än ock i afseende på bestämmande af föremålen, vilkoren och sättet för dylika bankers rörelse, äfvensom all föreskrift deruti saknas om de kontroller öfver dessa inrättningars verksamhet och utsträckning, samhället bör ega rättighet att utöfva; anse Utsk:n, lika med motionärerne, det vara af yttersta vigt, att en fullständigare författning för enskilde banker varder utfärdad, än den i nu gällande Kgl. kung. d. 14 Januari 4824. Då Utskin således öfvergå till granskning af de framställde serskilde förslagen till lag för enskilde Banker, få Utsk:n erinra, att ifrågavarande lagstiftning varit föremål för R. St:s pröfning vid de två nästföregående riksdagarne, och att R. St. vid begge dessa riksdagar uppgjort förslag till lag för enskilde banker, samt uti underd. skrifvelser d. 9 Maj 4835 och d. 2 Juni 4841 öfverlemnat desamma till K. M:ts nådjga stadfäste!se, ehuru, i anseende till riksdagarnes kort derefter inträffade slut, något svar å dessa underdånigå skrifvelser från Kongl. Maj:t icke följt. Uti begge dögta af R. St. vid nämnde riksdagar uppgjorde lagförslag medgifvas de enskilde bankerne rättigheten att utgifva egne tryckte eller graverade kreditsedlar. Genom 1833 års förslag godkändes bankassociationer, så väl mtd solidarisk ansvarighet för alla delegarne, :sori med ansvarighet inskränkt allenast till beloppet af delegarnes teknade aktesumma. hvilka sistnämnde föreningar i berördelagförslag kallades aktiebanker; hvåremotden vid sista riksdag föreslagna lag, på grunder, som af Ri St. gillades, endast tillät stiftandet af banker med solidarisk ansvarighet. De utaf herr bisköpen doktor Hedren samt Bengt Gudmundsson framställde förslag förutsätta åter båda ett emellån de enskilde bankerne och R. Et:s: bank ingånget förlagskontrakt, enligt hvilket de förstfämnde emot i riksbanken deponerad säkerhet, fingo. inom det dem beviljade kreditiv, till rörelsens bedrifvande utgifva assignationer ä riksbanken. Utsk., som ej kunnat undgå medgifva företrädet af en bankrörelse, hvilken endast bedrifves med R. St:s banks sedlar, framför en rörelse, grundad på de enskilde bankernes hittills ätnjutna rätt, att utgifva :egne kreditsedlar, hafva dock, å andra sidan, jemväl måst taga i betraktande, att en sådan förändring i nuvarande bankers rörelse icke vore verkställbar utan en betydlig rubbning i hittills varande förhållanden, och att, då redan för närvarande allmänt klagas öfver hrist på penningar och förlagskapital samt deraf härflytande stockning i allmänna rörelsen, aftynade näringar och en onaturlig nedtryckning af prisen på alla landtmannaprodukter, en minskning i deh redan nu otillräckliga penningecirkulationen, medelst indragning af nuvarande privatbankers sedelstock, skulle medföra desto hetänkligare följder, som det med skäl kan ifrågasättas, huruvida på omförmälde sätt organiserade banker, — om sådane kommo att uppstå, hvilket icke eller torde vara fullt säkert, då vinsten af en dylik rörelse, den riksbanken delade, måste blifva högst mättlig — skulle kunna fullt ersätta de nuvarande bankerne; samt att riksbanken dessutom icke utan stora svärigheter, under nuvarande förhållanden, skulle kunna ytterligare öka sin sedelstock till ett belopp, motsvarande de på ifrågavarande sätt organiserade bankers, å riksbanken beviljade, sammanlagde kassakreditiv: Då det således vore betänkligt att nu vidtaga en rubbning i de enskilde bankernes rättighet att utgifva egna kreditsedlar, då denna rättighet, tilibörligt begränsad samt noga kontrollerad, nu är för det allmänna nödvändig i samma mån, som rörelsckapitalet derigenom vinner en behöflig förstärkning och då delegare i banker med denna organisation just af. denna rättighet och den deremot svarande skyldigheten att sina sedlar inlösa, tvingas till en större sjelfverksamhet, försigtighet och omtanka, än privatbankerne skulle ådagalägga, om de egde assigneringsrätt! å riksbanken, å hvilken omsorgen för sedlarnes infriande i sådan händelse ensamt öfyverflyttades; så hafva U., under dessa förhållanden ansett systemet af privat ———— V— vr rv visst SS NA —, — — —X--7Man Lunda al manna sa franna chkapnana La. I