Aftonbladet – 10 januari 1845, sida 3

odödliga orden: Sveriges adel representerar Sveriges minnen; min pligt känner jag, och så länge min röst ljuder, försvarar jag adelns representationsrätt. Jag förkastar hvarje på allmän valrätt grundadt förslag, vore det än englarnes verk och blefve jag än den: sisten. Det ser verkligen ut, som hans ahing skulle gå i fullbordan, ty den politiske hvalfisken har redan fått nosen under vattnet och synes i begrepp att draga hela herrligheten med sig i djupet. HURU SKALL LANDTMANNEN, MED MÖJLIGEN MINSTA OLÄGENHET FÖR DJUREN, ANVÄNDA SKADADT HÖ ELLER HALM? Under denna rubrik meddela, Postoch Inrikestidningarne för i går nedanstående artikel af landtbruksakad. sekreterare hr Nathhörst: Å Den förflutna :sommarens och höstens regniga beskaffenhet försvårade till den grad bergningen af säd och hö, att väl få landtbruk finnas, der ej en större eller mindre del af det vanliga boskapsfodret blifvit skadadt dels på fältet, dels äfven i ladorna, i hvilket det infördes ofullkomligt torkadt, och hvarest det derföre; sammanbrunnit, och blifvit mögladt eller unket. Man befinner sig derföre på många, ja, på de flesta ställen, i den obehagliga nödvändigheten att gilva boskapen osundt foder, och det är fara värdt, att härjande sjukdomar derigenom kunna uppstå bland våra husdjur. Att i möjligaste. måtto förebygga detta, bör vara angeläget. för hvarje landtman, och författaren af denna uppsatts har trott sig böra meddela allmänheten, hvad han i nämnde fall har sig bekant, ej såsom någon ny upptäckt, men såsom den mångåriga erfarenhet i ämnet han eger, och hvilken han under likartade förhållanden med fördel begagnat. Det lider intet tvifvel, att våra olika arter af husdjur, hvilka hufvudsakligen bestå af. Hornboskap, Hästar och Får, halva en olika förmåga att uthärda det för, helsan -menliga inflytande, som förtärandet af skadadt foder förorsakar. Hornboskapen är härutinnan vida mindre ömtålig än hästar och får, och om man är så lycklig att halva fålt åtminstone en del af fodret väl bergadt, så gör man bäst att-gifva det åt sistnämnde djurarter. Af hornboskapen äro drägtiga. kor de, som minst fördraga skadadt foder, i det fostrets helsa -alltid derigenom mer: eller mindre angripes, och korna stundom deraf kasta kalfvarne, eller, om dessa än frambäras och födas. skenbart sunda, hafva de dock erhållit en disposition för åtskilliga sjukdomar, hvilka vanligen efter några dagars eller veckors förlopp utbryta och orsaka döden. Näst drägtiga kor synes ungboskap mest lida af skämdt foder, och det ju mera, ju yngre den är. Minst lida oxar och gallkor deraf; dock bör, äfven vid deras fodring, ej de för-sigtighetsmått underlåtas, som här nedanföre skola uppgifvas. Dessa äro: 4:0 Fodrets tröskning, helst på tröskverk, men i nödfall med slaga. Hvad halmen beträffar, så genomgår han, i och för sädens urtröskning,; alltid denna operation, men den bör äfven verkställas med höet, då det är mögligt eller unket. Genom denna behandlirg vädras fodret, och det på dess yta fastsittande. möglet lossnar och affaller samt; om man begagnar tröskverk, bortflägtas. Härigenom förlorar fodret en del-af sin skadliga. egenskap; men. den-unkna, skämda lukten bibebåller det äfven efter denna operation, hvilken derföre, ehuru nyttig, dock är. attianse mera som en förberedande än fullt verksam behandling. 2:0 Fodrets sjelfupphettning, eller hvad man kallar beredning af jäsfoder. Det finnes-landtmän, som hafva en fördom emot detta-beredningssätt, och det kan visserligen så verkställas, att fodret blir odugligt eller skadligt; men detta ligger då i utförandet, ej i saken sjelf. — Då fel, som vanligen begås, äro a) att icke foderämnena väl blandas, b) att man antingen använder för mycket eller för litet vatten, ec) att-massan ej nog fast tillpackas, och d)-att: man låter den stå för länge. Beståndsdelarne af detta slags: foder kunna vara högst olika, utan att detta verkar ofördelaktigt på beredningen, och de kunna helt och hållet rättas efter förekommande omständigheter: Hö och halm, antingen hvar för sig eller blandade, dock: alltid skurna till hackelse, eller ock i blandning med i skifvor skurna eller krossade rotfrukter, eller med. mjöl af ;sädesarter, bös nor, vicker, ärter eller linfrökakor 0. sv. — Härvid bör anmärkas, att ehuru skadad halm eller hö genom sjelfupphettningen -betydligen oförbättras, sker, detta ändock i ännu högre grad, genom tillsats af ofvannämnde ämnen, dock mindre genom rotfrukterna än genom. mjöl af sädesarter och ärtvexter. ,Derigenom : synes ej blott sjeltupphettning, utän en verklig Jäsning uppstå; den unkna, skämda lukten försvinner, en behaglig. vinsur lukt uppstår och fodret ätes af djuren med största. begärlighet: Några reglor för beredandet af detta foderämrne så, att de ofvannämnde felen undvikas, torde här vara på sitt ställe: sf För alt kunna jemnt anfukta och väl med de andra ämnena blanda det tillhaekelse skurna höet eller halmen, måste man (så snart beredningen skall ske för en större ladugård), utom en :vanligen af sämre bräder sammanslagen lår, i hvilken jäsfodret. beredes, vara försedd -med en annan mindre lår eller ett kar, hvari det blandas i smärre portioner af högst ena tunnas rymd: I detta hlandnineskar inläocves hackelten och anfölktfaåc mad